..och jag sitter här på altanen och tänker på hur livet kan förändras på ett ögonblick.
En del råkar ut för olyckor, själva eller att anhöriga drabbas.
En del blir osams så att vidare umgänge inte kan tänkas.
En del separerar, och när ett par separerar så drabbas så många runt omkring.
Jag själv är en sådan person som inte tycker om förändringar, men det senaste halvåret har allting förändrats i min tillvaro. Jag är fortfarande lyckligt gift,tack gode gud att inte det har förändrats, men helt plötsligt tycker jag att vi har blivit en liten släkt.Nu gäller det att skapa nya traditioner, det kan vara lite knepigt, men det behöver inte vara negativt. (Det svåraste blir nog att övertala mig själv om det)..Jag är inte en negativ person, jag försöker se något positivt i allting, men kan det bero på att man blir bekväm när man blir äldre? Det är ju behändigt att veta att, påsken blir så, midsommar så, julen delar vi upp så.Nej, det blir nog bra, det ordnar sig med blommor bara kärringen dör...
Just nu ser jag väldigt positivt på tillvaron, det är inte så förbaskat varmt ute! Äntligen kan man andas igen!
Förresten så har jag "stödsått" i en del ganska kala fläckar i gräsmattan, jag gjorde det i går kväll och efter ca. en timme så kom det världens störtskur, vilket var bra för då fanns det inga fåglar som tog fröna och regnet, det slog nog ned de frön som inte rann bort ner i gräsmattan..
Det är så skönt när det regnar, då behöver man inte vattna.
Nu ska "gammelhunden" och jag ta en promenad, få se, om vi träffar på vår igelkott "Kottfrid", han var på besök i går och fick lite pannkaka.
Ha dé / tant raffa