...Stroganoff, det är gott det..
Har faktiskt gjort det i dag, även fast det bara är jag och byrackan hemma som ska ha mat.
Nu tyckte väl byrackan mest om köttet, men det slank ner lite ris och sås också.
Vår byracka är nog en utav de mest bortskämda hundar som finns...han sover i våra sängar, under täcket..han ligger i möblerna, överallt..han är mörkrädd så vi har en nattlampa tänd på nätterna..eftersom han är mörkrädd så vill inte matte att han ska behöva vara ensam hemma på kvällarna..han är nästan alltid med när vi ska någonstans, fast han KAN vara ensam utan problem..
Ja, jag skulle nog kunna sitta här och skriva hur länge som helst, ser ju själv hur knäppt det verkar, men byrackan han är ju en familjemedlem och nu är han snart 14 år, stendöv, halvblind och världens snällaste.
Han kom till oss när han var 3 år, innan dess hade han levt på en kennel med över 20 andra hundar.
Byrackan, han har "stela öron" vilket innebär att han inte kan ställas ut (på utställning alltså) och man kan inte avla efter honom.
Efter att ha levt som lägst i rang i 3 år så fullkomligen bad han om ursäkt för att han fanns till när han kom till oss.
Kenneln låg på en ö i Mälaren där det bland annat inte fanns elektricitet, förstå reaktionen när jag satte igång dammsugaren första gången...
Han hade aldrig gått i koppel, hade aldrig sett ett barn,hade aldrig busat och lekt, hade aldrig upplevt en förbisusande långtradare (trodde att han skulle hoppa ur skinnet), hade aldrig varit den som fick total uppmärksamhet, osv. osv.
Har haft hund förut, samma ras, (whippet) men den hunden hade jag från det att han var 8 veckor och han var busig, det var en tuff liten skit, men såå snäll han också.
Byrackan, han var ju inte van med barn, men han är gudomlig mot barnbarnen och lilla prinsessan hon ska ju alltid leka med honom dvs. bädda filtar på och runt honom och det tycker nog byrackan är ganska så mysigt...
Jag som inte är det minsta religiös brukar säga, att byrackan, han är guds gåva till oss.
Just nu så ligger han i soffan och småpiper, han tycker nog att matte är ganska så tråkig, nu är det ju bara vi två hemma eftersom husse är i England..
Det regnar ute, inte spöregn utan ett "tätt dugg"...vet av erfarenhet att det blir att dra ut byrackan i kopplet när han blir varse vilket väder det är, men jag har bestämt mig för en kvällspromenad, så det är bara att klä sig efter vädret och hänga på sig reflexer så man ser ut som en julgran.
"Det finns inget dåligt väder...bara dåliga kläder"..
Ha dé! tant raffa