...sommarhem... Jag har ju fått kommentarer från mina systrar och jag vill bara klargöra en sak...JAG har uppfattat min barndoms sommarhemsvistelser på det sätt jag beskrivit och jag lovar..det är inte bra upplevelser.. Första stället jag kom till, det var utanför Vetlanda i en by som hette Bäckarby (tror jag, nästan bestämt att byn hette) och jag kom till en familj som hade en dotter som var lika gammal som jag (6 år) och hon hette Annika och jag har ju fattat som vuxen, att hon var förskräckligt bortskämd.. Den dagen jag kom så gifte sig äldsta dottern i familjen, jag kommer ihåg att det var mannen som kom och hämtade mig vid stationen och han hade en stor vit bil (Opel Kapitän) och vi åkte direkt till stället där bröllopsfesten skulle vara och jag kommer så väl ihåg bröllopet i en kyrka som inte låg i Bäckarby. Jag var alltså med på ett bröllop i en familj där jag inte kände någon och jag var tvungen att uppföra mig väl.. I familjen fanns det även en son som för mig var vuxen och det måste han ju ha varit eftersom han körde bil (är man 6 år så är alla över 15 vuxna). Jag kan tala om, att det fanns INGEN i den familjen som var snäll! Familjen hade taxiverksamhet, bensinmack och en liten glasskiosk. Kommer så väl ihåg när jag fick ett brev från mamma och pappa och i det brevet låg det en femma! Tänk, en hel femma! Jag hade aldrig hållit i en så stor peng förut och den var min! MEN....damen i familjen, jag har för mig att hon hette Anna-Greta hon sa minsann att...Jaaa...nu är det så här, att du måste dela dina pengar med Annika...alltså..deras dotter! Ja, vad skulle jag göra? Jag fick mina 2.50 och för de pengarna köpte jag glass i deras glasskiosk...! Fy f-n va sjukt! Jag blir alldeles kall när jag tänker på hur de behandlade mig, ingenting jag gjorde dög. Tänk när grannen, en bonde kom in till dem och talade om att jag var så duktig på att mjölka för hand (det kan jag fortfarande) ja då...fick jag en "hurril" när bonden hade gått, för inte sjutton skulle jag gå i granngården och vara märkvärdig inte! Jag var bara 6 år! Lika gammal som min lillprins är nu... OCH jag kommer så väl ihåg vad som hände.... Jag var till den familjen ett par somrar till och varje sommar var det likadant, deras dotter Annika, det spelade ingen roll vad hon gjorde eller vad hon sa, hon var bäst enligt dem och jag kan ju förstå på ett vis, att de satte henne främst, men jag kan tamejf-n inte förstå varför de tog sommarbarn, jo, det förstår jag ju, det var ju bra betalt, men.... Ett annat ställe som jag var på, det var utanför Västerås...där var mannen i huset konstant full hela sommaren! Han ramlade ner ur våningssängen som de hade i sommarstugan var och varannan natt... Det sociala kan ju inte haft någon som helst kontroll utav sommarhemmen eller så var det så svårt att få folk att vilja ha sommarbarn att de helt enkelt blundade! Jag känner, när jag sitter och skriver om allt det här, att det finns sååå mycket obearbetat inom mig och då tänker jag att..är det värt smärtan att dra upp allt (terapi) eller ska jag fortsätta som vanligt... Ett sätt för mig att bearbeta allting, det är ju att skriva i min blogg och jag tror, att jag nöjer mig med det. Ha dé!/tant raffa