...har varit här och som vanligt så spöregnar det... Ja, sotaren har varit här och sotat kakelugnen och i år kom en gammal "räv" som har jobbat i yrket de senaste 35 åren! Jag hade verkligen bespetsat mig på att det skulle komma någon ny som skulle gnälla över att jag inte ställt upp stegen.. Maken har gjort en "ställning" som han skruvat fast på väggen och där hänger stegen, en i lättmetall som kan bli hur lååång som helst. Jag, kan inte med mina armar och händer (är ju väldigt "kravlig") få ner stegen och sedan få den i rätt längd och upp mot taket och jag har varit med om att sotaren gnällt så pass mycket att jag inte ens frågade om han ville ha kaffe.. Nu kom alltså den här gamla "räven" och jag blev så glad och han var också glad, jag fick faktiskt en kram! Han blev erbjuden kaffe, men han hade nyss druckit så vi sa, att vi tar det en annan gång. Tänk, vad bemötande är viktigt...hade det varit en grinig sotare, vilket förekommer, ja då hade hela min dag blivit väldigt jobbig för då hade det gått åt så mycket energi att bearbeta bemötandet. Det känns skönt att ha fått sotat, nu kan vi elda ett år igen och veta, att vi gjort det bästa för att eldandet ska fungera bra. Det regnar alltså och det är så mörkt och grått att bara det gör ju att humöret inte är på topp precis... Dottern är ledig i dag så jag kanske ska höra med henne vad hon har för planer, har jag tur så bjuder hon på en fika och då träffar jag ju lilla prinsessan för hon har också ledig dag och då kan man inte bli annat än glad. Ha dé!/tant raffa