Byrackan finns inte längre....
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Vår lilla plutt...det är med tårar rinnande ner för kinderna jag läser ditt inlägg. Det kommer att vara så tomt utan honom. Barnen kommer få veta imorgon, det kommer bli svårt att berätta...
Sov gott vår lilla Byracka
Voffsingen borta! och inte fick skogsfrua se honom. Fasar för den stunden som ju måste komma. Fast en tror sig beredd rasar allt -för en tid.
Våran gamla kicka gick inte med på lufsen idag, men är för övrigt pigg, 15 år i mars.
Känner med er givetvis!
Men stackars er! Tårarna rinner nu när jag läser om vad som hänt. Jag blev faktiskt chockad, även om man vet att det är oundvikligt..
Kram från Mai
Uttmo:
Ja, mina tårar, de tycks aldrig ta slut och lilla prinsessan, hon som avgudat byrackan...stackars henne../Ha dé!/Kram
Skogsfrun på dal:
Byrackan, han skulle blivit 15 år den 21 april../Ha dé!
Mai:
Min kära lilla syster yster...du har ju också whippets och du vet ju hur speciella de är och hur speciell byrackan var..det är jättejobbigt just nu, men vi vet att vi tog rätt beslut, fast tårarna har runnit hela dagen och hela huvdet/ansiktet känns som bomull...(eller fetvadd faktiskt).
Men, som Uttmo sa till mig..nu sitter han "där uppe" tillsammans med Lennon och morfild...
Det är vad jag också tror, ja...så är det som lilla prinsessan brukar säga...
Ha dé!/Kram
Neeej, åh så ledsamt, lider verkligen med er!! Kramar!!
TT:
Tack!/Ha dé!
Sov gott lilla W...
Pia:
Ja, han var ju lilla W, men på min blogg så var han ju byrackan..
Ha dé!/ min ännu mindre lilla syster yster med så jättegoa valpar...
(Länka till henne så får ni se..)
åh Jag ska be mina gammelgubbar hälsa honom välkommen vid Regnbågsbron.Sen vet jag inte vad jag ska säga-bara att jag vet hur ont det gör.
:( ledsen för er skull. Han har haft det bra hos er lilla byrackan! Kunde inte haft det bättre... alla bävar vi för den dagen... kram!
Men..kan inte hjälpas, tårarna trillar...tänker på er..och på Byrackan...ett tungt o svårt bestlut, men ändå det rätta...
Kramar i massor!
SoP:
Vad bra att veta, att byrackan blir mött utav kattor, han var vän med alla, hade en kattfröken som "bästis"./Ha dé!
Elin:
Ja, vi vet att han hade det bra hos oss och vi är så tacksamma att vi fick den ynnesten att ha honom i så många år.
Ha dé!/Kram
Ragnvi:
Beslutet var svårt, men vi visste ju att det var oundvikligt för det var inget värdigt hundliv för honom som det var.
Ha dé!/Kram
Beklagar sorgen Åsa, jag förstod ju att det var på gång. Och jag kommer aldrig att glömma sorgen som en älskad hund ger, har inte haft så många hundar, men det blir så tomt, så tomt. Nu får ni låta sorgen härska ett tag, med tiden minns man ju allt fint man haft tillsammans. Va ensamt det ska bli för dig när maken åker på jobb.
Skickar alla varma tankar och kramar till er!
Meeeen åhh.. Byrackan borta han som gick direkt till mitt hjärta.. snyftar och gråter
Men som jag kunnat läsa här på din blogg var det svårt för honom i slutet. Ni gjorde helt rätt en vovve ska inte behöva plågas för att vi mänskor har svårt att ta farväl, ni gjorde rätt.
Jag är bara så glad ändå att jag fick en bild av honom. Gick ju in på din dotters hemsida och såg underbara foton av kära gamla byrackan:)
Kramar om försöker trösta puss på pannan och sen en kram igen.
Paula:
Ja, det är så tomt och det gör så ont i hjärtat utav saknad och jag kommer ju ihåg varför jag sa efter att min förra hund fick avlivas...aldrig mer att jag utsätter mig för detta..det tog tio år innan jag skaffade byrackan och jag säger det igen...aldrig mer!
Ha dé!(Kram
Solskuggan:
Vi vet ju att vi tog rätt beslut, men ändå så frågar man sig hela tiden...gjorde vi rätt, men jag tror att byrackan var inställd på att få somna in eftersom han inte alls var rädd uppe på djursjukhuset, i vanliga fall så har han skakat och flåsat så att han nästan har hoppat ur skinnet.
Tack för puss på pannan..
Ha dé!/Kram
Jag tror att jag vet hur det känns. Vi har också mist älskade hundar och det tar tid att komma över. Vi har brukat ställa fram en bild av honom (alltid en han här!), ett levande ljus och så och där finns på något sätt en sorgeplats. Det tar tid att komma över och så småningom finns det ett minne kvar som man kommer tillbaka till nu och då och som kan bli till glädje, men det tar ett tag innan man når dit.
Du har mina sympatier i massor. Låt sorgen ta den tid som behövs. Det är inte alls löjligt att sörja ett djur.
Inga:
Ja, vi har en "sorgeplats", det är viktigt anser vi också.
Att sörja ett djur, det kan vara mer känslomässigt än att sörja en människa, låter kanske konstigt för de som aldrig upplevt sorgen efter en kär familjemedlem, men så känner vi.
Ha dé!/Kram
Men vad tråkigt! Han var en sådan vacker hund! tröstar
Tania:
Ja, visst var han vacker och inte nog med det, han var världens snällaste också.
Ha dé!
Åh, så sorgligt.