...som om jag hade något emot människor som är överviktiga i mitt förra inlägg. Måste tala om, att det har jag definitivt inte! Det jag reagerar över, det är att en del misshandlar både sin kropp och själ så enormt genom att bli sjukligt feta. Då menar jag de som väger flera hundra kilo och på grund utav sin fetma blir fjättrade vid sängen och på så vis inte kan leva ett människovärdigt liv. Jag själv är fet, ja..alltså, jag har inte bara fem-tio kilos övervikt, det är avsevärt mer än så och jag tycker inte alls att det är speciellt kul. Men..det är ju upp till mig nu om det ska bli någon förändring, jag måste röra på mig mer, även om det gör förbaskat ont, jag har ju värk så att jag knappt tar mig ur sängen själv och hade jag inte hjälpmedel så... Men, de program man får se på tv, de framställer nästan alltid de som är sjukligt feta som om att de är nöjda med sitt liv, att de mår bra av att vara så feta och det kan de aldrig få mig att tro på. Såg motsatsen i dag på tv 3 (sjukhuset)..där var det en tjej, Engla-Louise hette hon och hon hade anorexi och var så mager så mager och hon hade svält sig själv så hon höll på att dö.. Hon skulle vara tvungen att ta 20 ml(!) sockerlösning bara för att hon hade så ont i magen och hon grät för hon ville absolut inte tillföra sin kropp dessa kalorier..20 ml(!) Jag kunde inte låta bli att jämföra henne med mannen som jag såg igår och som vägde flera hundra kilo och hon den lilla fågelungen vägde inte mer än 28 kilo! Världen är bra konstig i alla fall.. Men, som jag brukar säga..hellre överviktig än skitviktig! Ha dé!/tant raffa