....är inte lätt... Jo, det kanske är lätt att vara en byracka, men inte en gammal sådan.. I morse var det som vanligt, jag gick upp, väckte byrackan och tog honom under armen, bar ner honom och ställde honom på mattan i köket. Jag brukar ställa honom på mattan så att han ska kunna sträcka på sig och skaka av sig lite morgontrötthet utan att ramla omkull. Efter det så går jag och ska öppna altandörren och byrackan han hänger med..sedan ser (och hör) jag hur han står med frambenen i kors och kissar rakt ner i ett par foppatofflor som står bredvid dörren... Byrackan, han var inte medveten om att han kissade tror jag för han sprang (gick) nerför trappen och kissade som vanligt på gräset. Sedan lät jag dörren stå öppen för jag tänkte, att han kommer ju snart in igen...inte då! Vi har en gammal stambana vid vår tomtgräns, vi har även satt för så att byrackan inte ska kunna gå ut på denna stambana enbart för att han inte hör om någon kommer, människa eller djur. Nu hade förmodligen ett rådjur eller något annat större djur raserat detta "stopp" och det märkte inte jag när jag släppte ut byrackan i morse... Måste sett roligt ut, när jag i morgonrock och storstövlar försökte få byrackan att komma in på tomten igen, tröstar mig med att det var lördag och så pass tidigt att det förmodligen inte var så många vakna. Att få gå där på stambanan och dra i sig alla dessa ljuvliga lukter, det måste ha varit som "Hänt i veckan" för byrackan och jag kan ju förstå, att han inte ville in på tomten igen.. Det gick efter ett bra tag att få in honom och det är ju tur, att han kissade i foppatofflorna och inte i mina "riktiga" tofflor, för foppatofflorna var det ju bara att spola av med vatten och lite rengöringsmedel. Nu ska byrackan och jag åka till kyrkogården, det är lika bra att sätta dit gravlyktorna nu innan det blir tjäle i backen och det står nog inte på eftersom allt är så tidigt i år tycker jag. Hoppas att alla får en bra lördag! Ha dé!/tant raffa