...över mina barn det hoppas jag att de alltid kommer att ha med sig i livet. I dag är jag stolt över min äldsta dotter som skriver i sin nya blogg om hur det är att vara regnbågsfamilj... Min dotter, hon har varit gift och har två små underbara kungligheter, jag brukar ju skriva om dem och om byrackan i min blogg och för drygt ett år sedan skilde hon sig och träffade en underbar människa, som hon blev förälskad i. Denna människa visade sig vara en kvinna...och jag måste erkänna, att till att börja med så var jag inte så glad..mest beroende på den förre makens sätt att reagera. Men efter att ha lärt känna denna kvinna, som är en helt otrolig personlighet, ja då var både jag och maken sålda... En bättre människa, det får man nog leta länge efter och sedan hon kom in i familjen har allting bara blivit bättre.(Kallar henne förresten för "mågan") Inte nog med att hon äter surströmming, hon älskar paltbröd med fläsk också, (till makens förtjusning)....hon dricker tillochmed whiskey som för övrigt är makens favorit när det gäller... De små kungligheterna, de fullkomligt avgudar henne och för dem är det inte konstigt att det är en kvinna som lever tillsammans med dem utan det är helt naturligt. Det konstiga är, att vi har grannar, en som bara är trettiofem år och han han lider av sådan hemsk homofobi att det är synd om honom, han är fullständigt övertygad om att det är en sjukdom som, om man har tur ska gå att bota...! Har även en granne, han är visserligen mycket äldre, han är pensionär och han är övertygad om att alla bögar är pedofiler...! Det jag tycker är så synd, det är att min dotter och hennes flickvän, de har så mycket fördomar att slåss emot medan vi däremot är stolt över dem, att de två har modet att vara sig själva att ignorera alla dessa människor som är så trångsynta. Och..trångsynta är människorna, de är så rädda för allting som är "avvikande" och det är de som gör livet mycket mer komplicerat för de homosexuella än vad det behöver vara. Jag och min man, vi berättar utan omsvep för folk som undrar, att så här är det och accepterar ni inte det, ja då...vi klarar oss utan dem. Jag hoppas, att min dotter och hennes flickvän får ett långt liv tillsammans för jag vet, att min dotter är lycklig och för mig som mor är det det viktigaste. Åhhh..jag är såååå glad och tacksam och stolt över mina barn...(och så byrackan förstås) Ha dé!/tant raffa