1 år..
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Hello.
Visst blir det tomt när man har haft hund en tid:(
Min första, dobbis, dog när han var 7 år av ett hjärtfel(eller de fick avliva honom pga av hjärtfelet).
Och jag har haft 2 riktiga hundar därefter men jag har jämfört dem med Max och det har inte fungerat på samma sätt...
De har aldrig fått den kärleken som jag hade för honom, visst låter det konstigt och vissa må tänka att det bara är en hund - men det är mer än så! Innan jag fick familj var denna hund mitt liv! Och han hade varit med under Emmas första år om han inte hade blivit sjuk...
Kan vara bra för vissa att vänta med att skaffa en ny, för min del kommer det aldrig att kännas rätt med en ny hund om det inte är en dobermann... Magnus ville inte ha någon så det fick bli en annan sort, men jämförelserna med den otroligt graciösa hund var inte bra...
Till svaret, jo, jag vill oxå vara öppen med frågan till barnen. Och jag hade varit det om situationen inte hade varit så förbaskat komplicerad. Om jag bara hade kunnat förklare allt detta, gärna under otroligt många frågor utan att deras pappa var en av de döda! Det är så otroligt svårt att förklara när man inte kan fatta allt själv, och sedan denna förbaskade gråten hela tiden...
Usch ja, det måste ju förklaras, men guuud så svårt det har blivit. Allt var betydligt lättare innan.
Nähe, nu får jag sluta att klaga. Det är lika jobbigt trots att man klagar.
Kram
Kristina:
Det tog mig 10 år innan jag skaffade en ny hund (byrackan) för jag var rädd, att jag skulle "jämföra" med min förra hund..
Tids nog kommer du att kunna förklara för dina barn hur det är med allting, ge det tid, det är inte längesedan Magnus lämnade er och jag förstår att det är svårt att inte gråta.
Ha dé!/Kram
Jag kan förstå att Du saknar Din hund. Det spelar ingen roll hur många hundar man har, en del fäster man sig vid ordentligt och de finns alltid kvar i minnet. Hoppas Ni kan få vara dagmatte eller extramatte åt barnens hund om Du inte vill köpa någon mer.
Min lille Pampe sörjer jag än, en hamiltonvalp som blev påkörd och som vi måste avliva. Jag kunde inte träffa andra valpar det närmaste året efter.
Jag har nästan alltid levt med hund både i min uppväxtfamilj och nu. När jag var liten hade jag en dvärgpinscher. Den fick jag när jag var 9 år och de var så tragiskt när vi måste avliva den, jag var 16 år då.
Nu har vi ju alltid några jakthundar och de är familjehundar. Jazz har blivit en riktig hussepjosk den senaste tiden eftersom han har varit skadad och krävt ständig passning.
Inga:
Ja, visst är det så, att även hundar har sina speciella "saker" som gör dem just speciella..
Nu har jag bara haft samma ras (whippet) och de är ju speciella som ras också, inte som andra hundar..
Om nå´t år kommer nog dottern att skaffa hund och jag vet, att det kommer att bli mer som vår egen om vi kommer att agera "dagis".
Jätteskönt, att Jazz´s konvalecent är över och att det blev "hyfsat" bra i alla fall.
Ha dé!
Hej! Minns det jag också väldigt klart när du skrev om "Byrackan" som var så dålig och inte orkade längre...tänk att det är ett helt år sen.
Men det kan väl bli en riktigt bra lösning om ni "delar" hund inom familjen! Då kan både ni och dotterns familj åka bort ibland och slippa oroas över var man gör av jycken! Så gör ju dottern och jag också, vi passar varandras hundar när det behövs.
Detta gråväder är dötrist, och kontrasten mot den tidigare så fina hösten är ju hur stor som helst...
Kramen
Paula:
Javisst är det en bra lösning om man kan "dela" hund, som du skriver, man behöver inte bli så låst.
Idag kan man inte klaga på vädret, det är sååå fint!
Ha dé!/Kram
Bloggadress: http://branden.blogg.se/