...tittade jag på igår.. Gillar allt som Tom Ahland gör faktiskt, han om någon kan göra intressanta dokumentärer. Nu har ju Erland Josephsson drabbats av Parkinson och är ju ganska begränsad, men ändå väldigt produktiv, mycket för att han har människor runt omkring sig som kan hjälpa honom med tex. att komponera och bestämma musik till en musikal till att träna honom att bibehålla vissa funktioner. Jag satt och tänkte på "mina gamlingar" som jag hade som vårdtagare när jag jobbade, de flesta (ja, tamejsjutton alla) var ensamma och jag lovar, att ha tex. Parkinson och "bara" ha hjälp av hemtjänsten, det är en helt annan tillvaro än den som Erland Josephsson lever i och visst kan jag tycka, att det är orättvist, men det är ju så att, har man råd så har man möjligheter också. "Mina gamlingar", de hade hjälp 3-4ggr/dag och eventuellt nattpatrull som kom och tittade till så att allt var bra på natten också. Hjälpen på dagen, det var ju "basbehov", upp på morgonen, på med kläder och i med frukost, hjälp med lunchen, hjälp med middagen (oftast hjälp att få i sig maten på grund av skakningar), hjälp i säng på kvällen och det som var så frustrerande, det var att det aldrig fanns tid för oss att hjälpa dem med träning utan det var bråttom jämt! Livet, det är ju orättvist, men... Nu var/är ju Erland J en väldigt duktig skådespelare och har väl tjänat bra under sin yrkesverksamma tid (ja, han skriver ju böcker och gör en hel del annat också), så han har ju råd att omge sig med en "stab", men "mina gamlingar", de var människor som alla hade haft ett hårt fysiskt arbete och inte så konstigt kanske, att de knappt kunde röra sig när de blev äldre, inte hade de råd med mer än hemtjänsten (knappt det), men jag hoppas ju, att vi gjorde ett bra jobb, vi som kom till dem i deras hem och försökte göra livet så bra som möjligt för dem. Det finns sååå många jag minns med glädje för det är ju så, att det är ett jobb där de försvinner en efter en och det finns även de, som jag minns med mindre glädje för visst fanns det riktiga..... Nu hoppas jag att Erland J får många bra år framöver och jag tyckte, att Ahland ännu en gång lyckats med en dokumentär.. Ha dé!/tant raffa