...då jag (som vanligt) inte kunde sova tänkte jag på min yngsta dotters pappa, min förra man som jag varit skild från sedan -91 och inte haft kontakt med på kanske 15 år... Jag tyckte ju, att han betedde sig som en skitstövel (f´låt *L*) men jag kan inte låta bli att tycka att det är så sorgset som det är just nu. När jag fick min hjärtinfarkt för 5 år sedan, då på akuten, när läkaren talade om att det var en infarkt jag hade, så började jag gråta och det gick tamejsjutton inte att sluta, tårarna bara sprutade! Jag grät inte för att jag var rädd, utan för att jag trodde att jag inte skulle få uppleva mina barnbarn, lillprinsen var drygt 2 år och lilla prinsessan skulle komma 4-5 månader senare.. Jag blir så ledsen när jag tänker på min dotters far, förhoppningsvis kommer han att få träffa sitt första barnbarn, men det är ingen som vet... Tycker, att livet är ganska orättvist ibland... Ha dé!/tant raffa