...har jag och maken tittat på ikväll och jag säger då det... Först handlade det om Big Brother och hur det programmet påverkar deltagarnas psykiska hälsa, det kan ju vem som helst lista ut, att det inte är speciellt bra för psyket att vara inlåst i så många veckor, helt utan kontakt med yttervärlden. Ja, de hade ju tagit dit Linda (Rosing?!) eller vad hon hette på den tiden då hon var blondin, nu är hon ju gift och har inte enbart bytt efternamn, hon har bytt hårfärg också... Men hon, hon hade ju mått så dåligt då hon var med i BB, men hon sa inget om att hon tack vare BB tjänade en massa kosing... Bloggaren "Kissi(e)" var också med och jag säger bara...... Det tragiska är tycker jag, att hennes blogg har 100.000 läsare varje vecka! Gissa, om tjejen tjänar stålar på en blogg, som inte säger ett förbannade dugg! Det säger ganska mycket om Sveriges ungdom av idag... Sista debatten, den handlade om fosterhem och barnhemsbarn som farit illa under sin barndom och som ska (om det finns möjlighet) få 250.0000:- i "ersättning/skadestånd" för sina hemska upplevelser och inte att förglömma, en ursäkt från Sveriges statsminister! Kan så väl känna frustrationen hos de som satt med i studion och representerade en del utav dem som var drabbade, själv så hade jag svårt att hålla tårarna borta, som vanligt när det handlar om just det här och jag undrar ju varför? Har ju suttit med tårar rinnande under dagen då jag läst det (lilla) som Einar skickat till mig och jag har inte kunnat förstå, varför jag mådde dåligt, varför jag inte kan låta bli att gråta? Vad har hänt mig i min barndom? Kan inte minnas att jag blev sexuellt utnyttjad eller något annat traumatiskt. Kommer mycket väl ihåg, att på barnhemmet fanns det bara en (1) personal som var snäll och som tyckte om barn och det var kokerskan, som alltid höll till i köket.. Kan inte minnas en enda till som var snäll, kan ju vara så, att jag bara vill förtränga dessa personer, för kränkta och illa omtyckta, det var vi hela tiden vi var där, det såg personalen till.. Måste säga, att utav det jag läst idag så...inte var det lätt att vara fembarnsfamilj och sjuklig då på 50/60-talet, fy sjutton! Men, men, livet går vidare och jag kan ju inte hänga upp mig på saker som hände för snart 50 år sedan, men ledsen, det är jag till och från.. Nu ska jag ta och gosa lite med Elvis, han är ju sur på mig för att jag klippte klorna på honom så det gäller att fjäska lite... Ha dé!/tant raffa