Tant Raffa

....hade vi pratat om Prinsen och jag innan "småttingarna" som han kallar sina allra minsta småsyskon kom.

Sa ju det där vanliga, att känslor är ju ofta något som kommer vartefter, men inte i hans fall!

Har aldrig sett en så duktig storebror, som på ett så naturligt sätt lyfter upp en av tvillingarna och sätter sig bekvämt med densamme i en fåtölj eller soffa och lägger om en mjuk skön filt om och försöker få in världens minsta napp i munnen som tröst.

Det är inte så svårt att få in den där lilla nappen, men ett helsike att få den att stanna kvar!

Men, prinsen har lärt sig det knepet också, så efter en liten stund så somnar lillebror i storebrors trygga famn..

Prinsen sitter då lite lätt vaggande med kroppen och smeker lillebror på kinden och tätt som oftast så pussar han på de silkesmjuka kinderna, även munnen kan få sig en puss då nappen har trillat ur.

Prinsen tycker att det är så skönt att sitta så med sina småttingar, men han kan inte förstå, att han blir så trött!

Talade om för honom, att det beror säkert på att de små för över en lugnande känsla till en och utav den blir man avslappnad och trött!

Jätteduktig är han med sina småttingar, även prinsessan är det, men hon har inte samma tålamod, hon är ju bara sju år...

Jätteroligt att de vill hjälpa till på frivillig basis, det underlättar ju väldigt mycket för modern.

Ha dé!/tant raffa