Det där med...
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Vänner är viktiga, men jag är som du, ungefär... Några få riktigt nära vänner - och några som är en bit bort och som jag mest umgås med via bloggen.
kram!
Tofflan:
Ja, för mig så känns det bra att ha det som jag har det.
Ha dé!/Kram
Vänner är faktiskt något speciellt. Bekanta kan man ha men vänner, det är någonting helt annat. En vän kan man nästan säga vad som helst till utan att man tappar vänskapen, man kan bli sur på varandra men ända veta att man finns för varandra. Jag har sedan barnsben varit en som inte skaffat någon vän, jag var med den jag kände för dag för dag, vilket resulterade i att jag "hoppade runt". Ensamvarg kan man kalla mig men jag älskar människor och hur vi interagerar med varandra socialt, vad som får oss att fungera etc. Men vänner, en riktig vän, det har jag få av, min allra bästa vän är min mor. Vi har varit igenom mycket genom årens lopp, det har stärkt oss.
Hoppas att du hann snusa lite tvillingar <3
Loka:
Håller med dig och att din mor är din bästa vän, det tvivlar jag inte ett dugg på!
Är så nöjd över de få vänner jag har och är väldigt rädd om dem, vill dem så väl.
Jodå, jag hann snusa tvillingar , det är ju bara så fantastiskt!
Ja, du om någon vet ju...
Ha dé!/Kram
Mina vänner har gått upp i rök...först tappade jag bort mina barn-och ungdomsvänner då jag flyttat till Sverige. Man höll kontakt några år men sedan tappade man bort adresser, folk flyttade ja du vet. Sen skaffade jag nya härliga vänner i Sverige, men,när jag sedan blev utbränd 1997 så orkade jag inte umgås med någon,. Och då menar jag ingen alls utom familjen. Så jag skuffade ifrån mig alla eftersom jag mådde så taskigt och nu är dom gone forever! I min ålder är det inte lätt att få nära vänner men här i byn har jag kommit ganska nära ett par stycken. Det får räcka helt enkelt. Och jag uppskattar mina bloggvänner, inklusive dig, jättemycket
Kramen
Paula:
Just det där med flytt och när man inte mår så bra, det är ju då talesättet " i nöden prövas vännen" stämmer så bra!
En vän är ju en som finns kvar, även om man kanske inte orkar vara "social", som förstår hur man mår..
Uppskattar dig också otroligt mycket och det var jätteroligt att träffa dig och Hasse!
Ha dé!/Kram
Det där med att ha hundratals vänner på FB ger jag inte så mycket för, det kan inte vara vänskap, möjligen bekantskap.
Vänner är jätteviktigt, det insåg jag först högt upp i åren, egentligen först när barnen flyttat hemifrån. Då fanns det några vänner kvar och de har blivit väldigt viktiga och nya har kommit till med åren.
Sen tappar man ibland bort några på vägen pga flytt eller annat och det är lite sorgligt varje gång. Mest sorgligt om någon slutar höra av sig utan att man vet varför. Det känns så fånigt att fråga också.
Inga:
Ja, så är det, också det att man under livets gång kanske utvecklas åt olika håll, men det ska ju egentligen inte påverka en vänskap...
På FB finns det vissa som har flera hundra, en del tusentals "vänner" och jag bara småler för mig själv..
Ha dé!
Jag kan då säga att inte har då jag flera hundra vänner inte. Jag har ett fåtal riktiga vänner och dem är jag glad för att jag har. Sen kan det under åren komma till och försvinna vänner av olika anledningar. De vänner jag har nu är (alla utom en) vänner som jag fått efter att jag skilde mig från barnens far. Några av dem är nätvänner och riktigt goda sådana som jag (och nuförtiden vi) träffar IRL.
Var vännerna tagit vägen som jag hade innan... det vet jag nästan inte.
Kram.
Bloggadress: http://tofflan.wordpress.com