....ute så byrackan vill INTE gå ut... Han är otrolig, öppnar jag dörren och han märker att det regnar...tvärnit! I vanliga fall (innan han blev sned) så hade jag tvingat ut honom, men nu så har jag blivit lite "blödig" och låter honom bestämma. (Jag tvingade faktiskt ut honom en sväng i trädgården, men den svängen var snabbt avklarad, det kan jag lova.) Snart så blir det ju kallt och då blir han också "snabbrastad" eftersom han brukar frysa så hemskt om tassarna, han får kramp på en gång. Han fryser inte speciellt mycket om kroppen även fast han inte har täcke, han gillar definitivt inte täcke! Har han täcke på sig så kan man gå hur länge som helst utan att han gör varken det ena eller det andra och det är ju meningen, att han ska göra "ifrån sig". Sa nyss till honom (han som är stendöv), att det är onsdag och det är bonde söker fru....och Grey´s anatomi OCH jag har eldat i kakelugnen så nu kan vi ligga som två paschor i soffan och bara njuta.... Lite mysigt ska man väl få ha det när man är förkyld och "ämlig". Har känt mig lite bättre i dag, har inte så hög feber, men det är ju förstås fortfarande väldigt synd om mig.....eller?? Nu ska jag ta fram lite brieost och digestive och så ska jag göra en stor kopp thé, det ska bli mumma.. Ha dé! / tant raffa
....blivit förkyld också... Det är inte klokt, vad fort en förkylning kan komma, ena stunden känns det bara lite "kli" i näsan och helt plötsligt är det omöjligt att andas genom den. Har även feber och ömsöm svettas eller fryser jag. Har gjort eld i kakelugnen så att jag kan ligga på soffan och mysa i kväll när jag tittar på tv. Byrackan han är fortfarande sned, kanske inte lika mycket, men jag tror att det kommer att gå över. Han är som en valp ibland, speciellt när han ska sno nå´t gott från lilla prinsessan, då ser man inte att han är lite "klen". Lilla prinsen har varit på hörselundersökning i dag och det visade sig att han har nedsatt hörsel på vänster öra. Det var alltså inte så som jag brukar säga, att "öronen tycks du bara ha till prydnad". Få se, om han behöver hörapparat framöver, det är ju tur att de är så små nu för tiden. Men, är det "bara" hörseln och förkylningsastma som blivit på grund utav hans förtidiga födsel så får man väl vara tacksam. Han var ju väldigt sjuk och låg i respirator som nyfödd och hade syrgas till han var över fem månader. Tycker, att han har vuxit på sig och har blivit en stilig "pojk", mormors lille prins...(Världens vackraste). Han har faktiskt vuxit ifrån många jämnåriga pojkar, det trodde man inte när han var liten, trodde nog att det skulle ta flera år att komma ikapp. Nu ska byrackan och jag äta lite middag, det får bli rester, orkar inte laga nå´t annat. Ha dé! / tant raffa
....blivit förkyld också... Det är inte klokt, vad fort en förkylning kan komma, ena stunden känns det bara lite "kli" i näsan och helt plötsligt är det omöjligt att andas genom den. Har även feber och ömsöm svettas eller fryser jag. Har gjort eld i kakelugnen så att jag kan ligga på soffan och mysa i kväll när jag tittar på tv. Byrackan han är fortfarande sned, kanske inte lika mycket, men jag tror att det kommer att gå över. Han är som en valp ibland, speciellt när han ska sno nå´t gott från lilla prinsessan, då ser man inte att han är lite "klen". Lilla prinsen har varit på hörselundersökning i dag och det visade sig att han har nedsatt hörsel på vänster öra. Det var alltså inte så som jag brukar säga, att "öronen tycks du bara ha till prydnad". Få se, om han behöver hörapparat framöver, det är ju tur att de är så små nu för tiden. Men, är det "bara" hörseln och förkylningsastma som blivit på grund utav hans förtidiga födsel så får man väl vara tacksam. Han var ju väldigt sjuk och låg i respirator som nyfödd och hade syrgas till han var över fem månader. Tycker, att han har vuxit på sig och har blivit en stilig "pojk", mormors lille prins...(Världens vackraste). Han har faktiskt vuxit ifrån många jämnåriga pojkar, det trodde man inte när han var liten, trodde nog att det skulle ta flera år att komma ikapp. Nu ska byrackan och jag äta lite middag, det får bli rester, orkar inte laga nå´t annat. Ha dé! / tant raffa
....i kontakt med djursjukhuset och pratat med en veterinär. Hon trodde, att det var "vestibulärt syndrom" som byrackan hade. Det är någonting som drabbar mest äldre hundar och som ofta kan vara övergående. Det är en funktionsnedsättning i innerörat och det drabbar balansen och hunden kan bli "sned". Eftersom inte byrackan verkar lida utav sin situation så tyckte veterinären inte att det var någon idé att vi kom dit, det finns inga prover man kan ta, skallröntgen, men det gör de bara i Uppsala eller Strömsholm. Men, om det skulle vara så, att jag märkte att byrackan led på något vis, ja då var jag välkommen. Det känns ganska skönt att ha ett djursjukhus så nära, speciellt då de har jour dygnet runt. Jag måste ju säga, att det har varit en konstig helg, man har slängts mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Ena stunden så har byrackan varit så sned, att han knappt kunnat stå...andra stunden har han varit hur pigg som helst och faktiskt skällt ut mig tillochmed...och så har det hållit på.... Men, det känns skönt nu när jag pratat med veterinären, man har fått ett namn på det "sjuka". Det är ju så med en själv också, när man väl får reda på att det man för tillfället lider av har ett namn, ja då blir det mer "hanterbart". Veterinären sa också, att det finns hundar som får det här(vestibulärt syndrom) och som blir helt bra och att det finns de hundar som lever många år efter att ha drabbats men inte blir helt återställda. Vi får hoppas på det bästa.. Nu ska byrackan och jag gå en liten promenad, det blir inte så långt, men han får ju göra ifrån sig i alla fall. Ha dé! / tant raffa
så roligt just nu. Byrackan är konstig på nå´t vis, han ser ut som en ostkrok ibland och som ett S ibland. Oftast är det när han har legat och reser sig upp, då ser han mysko ut.... Jag tror inte att han har ont, det verkar inte så men att det är någonting som har hänt, det är jag övertygad om. Få se, hur han är i morgon, är det inte bättre så får jag ringa till veterinären på måndag. Är han i morgon som han varit i dag så är det inte akut, då kan hag vänta till på måndag. Men...nu löper en boxertik bara två hus från oss och det har han minsann kläm på!! Om han var jobbig förut när det "bara" var schäfertiken som löpte, då kan ni ju tänka er hur han är nu när vi är ute.... Även om han ser ut som en ostkrok, så är han "gubbsjuk" ändå.. Det är så konstigt, ena stunden ser han ut och beter sig som en riktigt gammal hund, andra stunden är han som en riktig "häradsbeteckare"...ja, ja, det är nog inte så olikt "människohandjur".... Kom osökt att tänka på Anna Nicole Smith`s man, han den där miljardären, han kände sig nog som en ungtupp ibland fast han pendlade mellan 80 och döden... Det kanske är en sådan drift som aldrig försvinner, vem vet.. Nej, nu ska jag och byrackan ta och gå till sängs med en god bok, det är bara skit på tv och jag är ganska så trött. Måste komma ihåg att ställa om klockorna till vintertid, det är någonting som är lätt att glömma. Ha dé! / tant raffa
....byrackan bättre, han är fortfarande liiite sned, men han är pigg. Vi har varit ute och gått två gånger i dag och jag har inte märkt av någon hälta eller annat. Det är ju fredag och i kväll är byrackan,jag och "lilldotra" bjudna på middag hos äldsta dottern. Det ska bli trevligt, får också se lillprinsens och prinsessans fiskar...de skulle få köpa fiskar i dag, (det är ett litet akvarium så det blir inte många...) Det som kan bli ett problem, är att båda barnen gärna vill doppa några fingrar i vattnet då och då och det vet man ju hur det går med fiskbeståndet då.... Ja,ja, det finns ju nya att införskaffa när de första flyter med buken upp.... Här har det varit dimmigt ända tills nu, det har också varit någon minusgrad men nu så har solen brutit igenom dimmolnen och det är riktigt vackert ute. Har nästan träningsvärk i låren, för det var halt när vi var ute i morse och man har inte vant sig vid det ännu , så man går ju och spänner sig hela tiden (ändå så har jag en krycka), men det dröjer väl inte förrän snön kommer. Det brukar vara snö till allhelgonahelgen, det blir det säkert i år också. I morse så var byrackan riktigt sur på mig, jag "tvingade" upp honom när jag gick upp enbart för att han inte får gå i trappen för mig. Nu är det så här, att byrackan, han är den som är mest morgontrött utav oss alla och han är den som alltid kommer upp ur sängen sist.... Vi har ju sovrummet på övervåningen och vi har en ganska så brant trappa att gå i och jag är rädd att byrackan ska ramla i trappen, det gjorde min andra hund och jag vill inte uppleva det igen så jag bär byrackan upp och ner. Han väger ungefär 12 kilo, men när jag bär honom så väger han nog 52...så känns det i alla fall och så spretar benen rakt ut, det är nästan som ett "plockepinn". Ja, det måste se för roligt ut när vi kommer där i trappan. Nu ska vi gå ut i trädgården en sväng, jag ska plocka de sista ringblommorna, det finns flera som har klarat frosten. Ha dé! tant raffa
....byrackan inte så sned längre, han är fortfarand inte riktigt som han ska vara, men det är på återgång tror (hoppas) jag. Han har varit lite "låg" i kväll, han har inte skällt ut mig som han brukar göra minst en gång per kväll. Men, han ligger och "småpiper" som vanligt och det är väl ett gott tecken... Nu är det ju så, att byrackan, han är en bortskämd hund...ja,ja, jag vet att man inte ska skämma bort hundar, men om man är en så godhjärtad individ som han, ja då kan man inte göra annat än att skämma bort..så dé så! Han har fått rå köttfärs, som är det bästa han vet ( i det så var det cortison, men det vet inte han för han är så "tarv" att han inte hinner känna efter). Han har också fått stekt köttfärs/bacon...mycket protein, han skulle nog ha varit en katt i stället.... Men som sagt var, vad spelar det för roll om hundra år?? Pratade med maken/husse i telefon, han är ju i England och jag talade om för honom hur det varit i dag och han blev orolig han också. Hur som helst så har byrackan det bra och vi ska gå/bäras upp på övervåningen för att där dela säng han och jag. Har talat om för byrackan, att han har en hel säng för sig själv om det skulle passa herren, men se...inte då.. Nej då, han ska ligga under mitt täcke och "kollektivsvettas"... ha dé! tant raffa
....någonting oroväckande med byrackan. Helt plötsligt när vi stod i hallen och skulle gå ut, så på en sekund så hände det, han liksom röck till och sedan blev han sned i kroppen och så kunde han inte sätta ner höger framben. Han tittade på mig med en ledsen blick och stod blickstilla, jag kände på honom över hela kroppen, men han verkade inte ha ont. Människor, de kan ju ha små hjärnblödningar, så pass små att man egentligen inte märker av dem, undrar, om det var en sådan han fick. Eller, kan det vara hans krossade disk som spökar, han har ju blivit biten över ryggen utav en schäfer för åtta år sedan. Han äter cortison kontinueligt, det har han gjort i många år ( gick inte att operera) och det kan väl tänkas, att det är det som spökar. Jag blir så rädd att det ska vara allvarligt, han har ju problem med att gå nedför trappen från övervåningen, jag bär honom och så har jag grinden stängd nere i trappen så att han inte kan gå upp. Min andra hund jag hade, han ramlade i en trappa på väg upp och bröt ryggraden, han blev nästan fjorton år.... Byrackan och jag var på väg till dotter och barnbarn när det här hände med honom och efter ett tag så åkte vi dit och när vi kom dit så gick han mer eller mindre "på tvären", men förutom det så var han som vanligt. Det vill säga..."tarv" på allt som lilla prinsessan stoppade i munnen, gränsen för honom gick vid clementiner, det tycker han inte om... annars så äter han ALLT som hon (och husse) äter. Byrackan är ju snart fjorton år och jag är så medveten om att han är gammal och inte har så många år kvar, men jag hoppas att det ska dröja länge innan den dagen kommer. Jag var utan hund i tio år, enbart för att jag tyckte att det var så fruktansvärt när vi var tvugna att avliva vår andra hund, vi grät i flera år utav saknad. Jag var också rädd, att vi skulle ställa för stora krav på en ny hund, att den skulle vara lika duktig och snäll som den vi haft. Nu dröjde det som sagt tio år innan vi fick byrackan och han var ju ingen valp utan tre år och världens goaste.. Han är min lilla "pluttis", oftast så är det bara byrackan och jag, eftersom husse jobbar som resemontör och nästan aldrig är hemma. Det är ett väldigt bra sällskap, vi har våra rutiner och vi trivs med varandra. Nu ska jag se om byrackan är pigg på en promenad, det kan tänkas att han inte vill och då får jag acceptera det, han kanske nöjer sig med trädgården. (Han är inte lika sned nu i alla fall). Ha dé! tant raffa
...är snart 14 år och har aldrig tidigare reagerat på löptikar..... Men nu, när han är stendöv och halvblind, ja då... Kan det bero på, att han måste använda luktsinnet mera nu? Det är så här, att jag har en granne som har en förtjusande schäfertik...och hon löper.. Byrackan har ju aldrig betett sig "konstigt" när tikar runt omkring har löpt, det har han bara struntat i. Ett exempel på det är när yngsta dottern för mer än 8 år sedan var tillsammans med en kille som hade en Dobermantik och hon höglöpte (tiken alltså), när hon kom och vände baken åt byrackan och verkligen bjöd på hela sin "kvinnlighet" då morrade han och visade tänder åt henne... Gissa, om hon var besviken, här bjöd hon på det allra finaste hon hade och så morrar han!! Ja, nu löper alltså granntiken och byrackan är totalt "konfys", jag vet inte vad jag ska göra för han hör ju inte när jag säger åt honom och jag kan garantera, att han lyder inte ett smack! Jag tycker ju synd om honom, han vet ju inte vad det handlar om, han har aldrig parat sig och det man inte vet om kan man väl inte sakna....eller? Jag kan lova, att det tar tid när man är ute på promenad, det ska luktas och slickas och luktas och slickas och....... För tillfället så ligger han i soffan och solar sig i det svaga solskenet som är i dag, han har nästan drivit mig till vansinne med sitt småpipande, det har han börjat med sedan han blev döv och ännu mer när det finns löptikar i närheten. Jag vet ju att hanhundar kan bete sig konstigt när det är löptikar i närheten, men byrackan har ju aldrig brytt sig förut. Det är väl som man säger...bättre (för)sent än aldrig.. Det är som sagt svagt solsken i dag, det är fint väder och jag och byrackan ska ta en promenad efter lunch, det tar väl sin ringa tid, eftersom det ska luktas och.... Ha dé! tant raffa
...har vi varit till i dag äldsta dottern, barnbarnen och så jag. Ja, byrackan var ju också med förstås... Det är ju tur egentligen att byrackan är stendöv, för vilket liv det var i baksätet.... Det spelar ingen roll, hela tiden så sitter prinsen och prinsessan och retar varandra..och i mitten ligger byrackan och sover i godan ro.. Lilla prinsessan, hon kan skrika i falsett!! Jag lovar, man är rädd att glasrutorna ska spricka ibland! När hon gör det, (skriker i falsett) ja då retas ju lillprinsen ännu mer..förstås.. Modern, hon blev ju nästan vansinnig, men jag påminde henne bara om hur det var när hon och hennes lillasyster höll på när de var små.. Vi var förresten förbi hos yngsta dottern på hennes jobb, det är på vägen mot IKEA (ja, det blir ungefär tre mil extra) och hon blev såå glad att träffa sina små älsklingar. Hon var mitt i en dramalektion när vi kom, hon jobbar som fritidspedagog och hon är helt underbar med "sina barn". Hon hade som tur var en halvtimmes rast efter lektionen och då passade vi på att promenera i skogen bredvid skolan och då blev ju byrackan rastad också. Efter det så åkte vi vidare till IKEA och jag måste säga, att barnen de skötte sig väldigt bra när vi var där. Sa till dottern, att här åker man till IKEA och kommer hem med ljus, glasskål och ett rivjärn...man har inte stora pretantioner.... Nu är klockan snart 19.00 och det är kolsvart ute, jag ska ta en promenad med byrackan, det är uppehållsväder så det ska väl inte vara så svårt att få med honom ut. Så nu är det...på med reflexerna och ut.. Ha dé! / tant raffa
...Stroganoff, det är gott det.. Har faktiskt gjort det i dag, även fast det bara är jag och byrackan hemma som ska ha mat. Nu tyckte väl byrackan mest om köttet, men det slank ner lite ris och sås också. Vår byracka är nog en utav de mest bortskämda hundar som finns...han sover i våra sängar, under täcket..han ligger i möblerna, överallt..han är mörkrädd så vi har en nattlampa tänd på nätterna..eftersom han är mörkrädd så vill inte matte att han ska behöva vara ensam hemma på kvällarna..han är nästan alltid med när vi ska någonstans, fast han KAN vara ensam utan problem.. Ja, jag skulle nog kunna sitta här och skriva hur länge som helst, ser ju själv hur knäppt det verkar, men byrackan han är ju en familjemedlem och nu är han snart 14 år, stendöv, halvblind och världens snällaste. Han kom till oss när han var 3 år, innan dess hade han levt på en kennel med över 20 andra hundar. Byrackan, han har "stela öron" vilket innebär att han inte kan ställas ut (på utställning alltså) och man kan inte avla efter honom. Efter att ha levt som lägst i rang i 3 år så fullkomligen bad han om ursäkt för att han fanns till när han kom till oss. Kenneln låg på en ö i Mälaren där det bland annat inte fanns elektricitet, förstå reaktionen när jag satte igång dammsugaren första gången... Han hade aldrig gått i koppel, hade aldrig sett ett barn,hade aldrig busat och lekt, hade aldrig upplevt en förbisusande långtradare (trodde att han skulle hoppa ur skinnet), hade aldrig varit den som fick total uppmärksamhet, osv. osv. Har haft hund förut, samma ras, (whippet) men den hunden hade jag från det att han var 8 veckor och han var busig, det var en tuff liten skit, men såå snäll han också. Byrackan, han var ju inte van med barn, men han är gudomlig mot barnbarnen och lilla prinsessan hon ska ju alltid leka med honom dvs. bädda filtar på och runt honom och det tycker nog byrackan är ganska så mysigt... Jag som inte är det minsta religiös brukar säga, att byrackan, han är guds gåva till oss. Just nu så ligger han i soffan och småpiper, han tycker nog att matte är ganska så tråkig, nu är det ju bara vi två hemma eftersom husse är i England.. Det regnar ute, inte spöregn utan ett "tätt dugg"...vet av erfarenhet att det blir att dra ut byrackan i kopplet när han blir varse vilket väder det är, men jag har bestämt mig för en kvällspromenad, så det är bara att klä sig efter vädret och hänga på sig reflexer så man ser ut som en julgran. "Det finns inget dåligt väder...bara dåliga kläder".. Ha dé! tant raffa
....i öronen har jag nästan fått i dag.. Helt otroligt, vad mycet "prat" det finns i en liten femårig kropp! Kam garantera, att risken för att somna vid ratten..den är minimal. Lillprinsen och jag har ju skjutsat morfar/maken till flyget i Västerås och prinsen var med som sällskap. När han inte pratade så sjöng han och det var gamla hederliga barnvisor och när de började sina så blev det egenkomponerade.. Han är sååå otroligt lik sin moster, när hon var i samma ålder så frågade en bekant till familjen henne om hon aldrig kunde vara tyst...nej, sa hon och fortsatte prata... Hon sjöng också, oftast egenkomponerat och det var hur fantasifullt som helst, häftigt! Nu ser jag samma tendenser hos lillprinsen och det gör mig så lycklig för sång och musik ÄR roligt, speciellt när man är barn. Se bara på Mora Träsk, de håller på fortfarande, de var vi och tittade på när mina barn var små, (den äldsta dottern är 31...) Nu är det barnbarnen som sjunger till Mora Träsk!! Lilla prinsessan, hon tjatar hela tiden om "moja tesk" och hon är drygt 2... Snacka om att komma på ett bra koncept. Nu ska byrackan och matte ta en liten promenad, det kan behövas efter att ha suttit i bilen flera timmar. Ha dé! tant raffa
...mormors lille prins.. Han är så ljuvlig att mitt hjärta bara svämmar över, det är en sådan lycka, att ha barnbarn. Nu sover ju han mellan mormor och morfar och det kan ju bli liiite trångt eftersom prinsen far runt som en kardanaxel under sömnen...men, den som tycker att det är värst är ju byrackan för han tror att det bara är han som ska få ligga under täcket.. Vi låg uppe i sängen prinsen och jag, vi läste bok och sedan så låg vi och diskuterade länge om vad som gör en glad. Jag sa, att han och hans syster gjorde mig glad och att det fanns flera i familjen som också gjorde mig glad. Sedan pratade vi om att älska de omkring oss, jag sa, att det finns vissa som jag älskar och så finns det dem som jag tycker om. Att förklara skillnaden för en femåring kan vara ganska så svårt...det har jag erfarit i kväll, men jag tror, att han förstod vad jag menade (till slut). Jag har ju alltid varit så faschinerad utav barns logiska tänkande, skulle önska att jag själv kunde tänka lika logiskt men jag är väl för gammal.. Nu ska jag snart gå och lägga mig och det ska bli sååå mysigt! Att ligga där och höra hans andetag, det ni, det är lycka! Och att sen vakna i morgon bitti och slå upp ögonen och få se prinsens vackra ansikte, det går inte av för hackor... Ha dé! tant raffa
....blir det i kväll. Lillprinsen ska sova kvar hos mormor och morfar, för att göra mormor sällskap på söndag då morfar ska skjutsas till flyget. Det är alltid roligt att ha lillprinsen med och vi diskuterar allt mellan himmel och jord under vägen. I kväll ska vi alltså titta på film, det blir nog djungelboken tror jag, det är den senaste i samlingen...jag nåste erkänna, att jag hoppas att det blir den för jag har alltid tyckt att den är så bra. Vi har tänkt (morfar och mormor) att prinsen ska få bestämma om han vill att vi åker och äter hamburgare till midag eller om vi köper nå´t och äter hemma. Tycker, att det är viktigt att han får känna sig lite speciell (vilket han ju är) och att han får total uppmärksamhet från oss. Lilla prinsessan ska vara hos farmor och farfar och där är hon huvudpersonen för kvällen. Nej, nu ska jag ut och "peppa" maken när han skiftar till vinterdäck på bilen. Ha dé! tant raffa
....är det i dag och det är tisdag. Ute är det "natt hela da´n", det blir nog inte riktigt ljust i dag. Regnet hänger i luften och det är många plusgrader. Maken skulle ju vara ledig den här veckan, men som vanligt måste han in till jobbet ett par dagar, det slår tamejsjutton aldrig fel. Det gör egentligen ingenting, men jag kan väl få gnälla lite... Ska vara barnvakt till barnbarnen på eftermiddagen/kvällen och det ska bli kul, funderar på om de ska få hjälpa till att kratta lite löv i trädgården, de brukar ju bli så stolta när de fått hjälpa till med någonting. Det är viktigt, att de får en uppgift ibland och så får de förstås otroligt mycket beröm, för hur skulle vi klara oss utan deras hjälp.. Trädgården ja, det är inte så upplyftande just nu, det är den här tiden då löven har släppt från träden och allting ser så "naket" ut, det finns liksom ingen återvändo, det är bara snön som fattas. Har ju gjort "vinter" i trädgården, men det finns fortfarande lite kvar att kratta, det krattar jag in i häcken så att det blir mull till våren, inte forslar jag bort någonting, det är ju onödigt. Nej, nu ska jag åka och handla lite, lillprinsen vill nog ha stuvade makaroner till middag, det är hans favoriträtt just nu och vad gör man inte..... Ha dé! / tant raffa
...är det i dag, det är inte så kallt och det är uppehåll, men det blåser som sagt ganska friskt. Det var ju ett riktigt skitväder i går, Sälen fick över en decimeter snö och det var trafikkaos som det alltid blir... Men i dag så skiner solen från en klarblå himmel och det är riktigt vackert ute. Fredag är det också, det är väl skönt antar jag, ja, jag menar för alla som jobbat hela veckan och har ledigt i helgen. Själv ska jag hämta maken på Västerås flygplats i morgon eftermiddag, det ska bli roligt att ha honom hemma ett tag igen ( det blir i alla fall till nästa söndag) -man får vara glad åt det lilla,sa flickan.. Blåst ja, jag har ju en byracka, han är av rasen whippet, ser ut som en mindre greyhound och väger omkring 10 kilo. När vi var ute på morgonpromenaden så lyfte han nästan utav vindbyarna och han blev så sur.. Hoppas, att det har mojnat lite till vi ska ta nästa promenad annars så släpper jag ut honom i trädgården så han får "göra ifrån sig". Det kan vara lite läskigt ibland när man är ute vid stark blåst, det knakar oroväckande i vissa höga träd och man kan inte veta om de verkligen pallar trycket och står kvar. Efter ett riktigt blåsoväder så brukar det ligga en massa grenar på backen som blåst av, man kan aldrig vara säker, rätt som det är får man väl en gren i skallen... Nej, nu ska jag ta och göra lite lunch åt byrackan och mig. Ha dé! / tant raffa
...gör det ute fast det bara är den 11 oktober! Nog tycker jag att det är lite väl tidigt för första snön att komma redan nu, men om man ser till hur vädret var tidigt i våras så är det väl "normalt". Det har inte kommit så pass mycket ännu att det är helt vitt på marken men det ska visst tillta under eftermiddagen. Lillprinsen sa igår kväll att han ville vara uppe och vänta på att snön skulle komma men det tyckte inte mormor var en så bra idé.. Nu ska ju inte den här eventuella snön ligga kvar enligt SMHI men...de har ju haft fel förut.. Det är ju tur, att maken kommer hem från england nu på söndag, då kanske han hinner se all färgprakt som är ute nu. Har han otur så har alla löven ramlat av redan, det brukar de ju göra om det är kallt i flera dagar. Den här gången har maken beställt paltbröd med fläsk till han kommer hem. Han ska få det, men inte på lördagkväll, då vill jag ha en köttbit och något gott till den och ett glas rött. Själv är jag inte så förtjust i paltbrödet, fläsket går väl an men..man vet ju vad palten är gjord utav ( urk..) Nu kommer maken hem, han skulle vara en vecka i england, här i sverige har en vecka sju dagar, men i england har en vecka allt mellan sju och tjugoen dagar... Får förhoppningsvis ha maken hemma i en vecka ( svensk tid ) sedan är det england och London som gäller igen. Nu ska jag och byrackan ta och äta lite kålpudding till lunch (byrackan äter köttfärsen). Ha dé! / tant raffa
....förekommer så ofta nu för tiden, se bara allt som hänt nu i helgen som var. På något vis kan jag förstå frustrationen hos den pappan som skjöt med sin hagelbössa, men det är inte försvarbart i alla fall. De hade ju ringt till polisen flera gånger, men som vanligt så valde polisen att inte komma. utan sa att de skulle återkomma om det blev värre.... Man kan ju undra vad ordningsmakten är till för... Sedan har vi det tragiska som hände i Stockholm med pojken som blev sparkad i huvudet så att han blev hjärndöd. Det jag tycker är så konstigt, är att det står i tidningarna, att ungdomarna hade varit på fest, där de serverades champagne...ingen utav de inblandade hade väl åldern inne för att få dricka alkohol eller de kanske hade tillstånd eftersom de tillhör "den finare klassen". Varför ska det vara skillnad på folk? Hade det varit några förortsgrabbar, då hade det skrivits helt annorlunda, då hade det förmodligen basunerats ut att de hade "supit sig fulla" och så hade det säkert stått nå´t om att det varit ett "förortsproblem", men nu är det väl skillnad på champagne och hembränt... Men en förortsunge, han hade ju inte haft råd med någon toppenadvokat heller, såg att en anklagad hade Leif Silbersky, han är inte billig. Allt våld är förkastligt anser jag. Våld föder våld det är jag övertygad om och hoppas, att mina barnbarn aldrig ska behöva uppleva sådant som har utspelats i helgen. Som förälder så försöker man skydda sina barn mot allt hemskt, men en vacker dag blir de tonåringar och man kan ju inte kedja fast dem hemma,( fast man gärna vill.) Det är bara att hoppas att de inte hamnar i något gäng och att de inte ränner nere på sta´n på kvällarna. ( Det ska nog mormor och morfar se till) Usch, med allt otäckt som händer nu för tiden så vill man inte att barnbarnen ska bli större , det är ju som man säger..små barn, små bekymmer. Nu ska mitt lilla bekymmer..byrackan få gå ut på "kvällspinken" och sedan är det sängen som gäller. Natti, natti.. Ha dé ! / tant raffa
...här vare sig man vill eller inte! I dag har det blåst utav bara f-n och det har varit svalt. Ute är det så vackert, alla lönnar och aspar riktigt lyser av färger. Vi har en asp som står ca.50 meter från våran tomt, den är hög, kanske 25 meter och den är illgul med orange inslag, den är så vacker. Men, om det fortsätter att blåsa och vara svalt så försvinner väl löven på ett par dagar. Det finns ett till tecken på att det är höst och det är att jag har satt på mig strumpor!! Finns det någonting jag avskyr så är det strumpor!! Tänk, helt plötsligt ska man stänga in fötterna i nå´t så fryktansvärt, det tar ju emot när man vill vifta på tårna.... Jag har avskytt strumpor så länge jag kan minnas, det är ju så obehagligt att vara varm om fötterna. Jag har sagt till mina döttrar, att om jag blir gammal och senil och sängliggande, stoppa då för allt i världen inte en yllefilt eller dylikt om mina fötter...tänk bara, att ligga där och våndas och så kan man inte förmedla det till någon..hemska tanke! När jag hämtade lillprinsen och prinsessan på dagis i dag så sa han..men mormor..vad har du på fötterna? Han är alltså inte van att mormor har strumpor! Ja, man är kanske lite konstig, men min man han är nog konstigare, han kan få för sig att gå i sandaler ända till första snön..vi är nog ganska knäppa. Nu börjar det bli lite mörkt ute, ska göra mig en kopp thé och elda lite i kakelugnen, det blir mysigt. Byrackan, han vill inte gärna gå någon promenad, risken finns att han blåser bort. Ha dé! / tant raffa
....Finns det väldigt många olika.. I kväll när jag satt i min ensamhet vid datorn så knackade det på min ytterdörr.. Det var kolsvart ute och jag skäms inte att tala om att jag är faktiskt mörkrädd. Utanför stod en granne, han brukar vara hit ibland, men mest umgås jag med hans fru. Han stod där med sin schäfertik som är i sina bästa år, alltså mycket yngre än byrackan och hon vet, att min hund, ja, han är en gammal gubbe..men, hon tycker om min byracka, eller det kanske är hans tuggben hon gillar...hm..hm. Men, för att återgå till grannen, vi kan kalla honom för J. Han frågade lite försynt om maken var hemma, nej sa jag han kommer eventuellt i nästa vecka. Jaha sa J, sedan pratade han lite om ingenting tills han sa att det var någonting han ville tala om för mig... Jag trodde förstås at det hänt nå´t med hans fru, men det hade det inte. -Det är så här sa han, att för många, många år sedan blev jag och några andra dömda för ett brott som vi inte hade begått, men som vi alla erkände! Allt beroende på att polisen la orden i munnen på pojkarna som då var tonåringar.. Detta hade han burit inom sig i så många år, inte ens hans fru visste någonting. Kan man tänka sig hur fruktansvärt det måste ha varit för honom att hela tiden trycka ner ( hans egna ord ) det som varit i hans medvetna, att aldrig få bearbeta det som hänt honom, med ungdomsvårdsskola och fosterhem. Men, nu hade han blivit kontaktad av uppdrag granskning... det är tydligen en man som har erkänt att det är han som ligger bakom det som dessa tonåringar blev dömda för.. Den här mannen,(grannen) en man som nu är i medelåldern, han blev dömd när han var tonåring för nå´t han inte gjort och har själsligt lidit för det i hela sitt vuxna liv. Jag personligen tycker att det är tamejfan skandal att sådant får förekomma. Det absolut värsta är, att det är inte ovanligt... Jag själv kommer så väl ihåg händelsen han pratade om, man bor ju trots allt i en ganska liten stad. Nu kom alltså han till mig och ville prata om den här saken och jag känner mig faktiskt hedrad att han ville göra det. Han sa, att det "svämmade över" utav känslor i honom och han ville prata med någon som förstod vad han ville förmedla. Jag kan inte annat än tycka synd om honom, han har ju trots allt mått dåligt i så många år och det enda han vill ha är en ursäkt av poliserna som gjorde honom så illa.(Men det kommer han aldrig att få.) Vi pratade mycket i kväll och jag fick nog honom att förstå, att han trots allt skit i hans ungdom så har han lyckats ganska bra ändå. Jag tycker väldigt mycket om honom och hans fru och jag är glad att han kom och pratade med mig. Nu är klockan mycket och byrackan ska ut på "nattpinken" och så ska han samla ihop alla tuggben som "främmat" lagt lite överallt i huset. Ha dé! / tant raffa
...bonde söker fru i går kväll och i tidningen i dag skrivs det om att bönderna som fick mest brev var så unga att det inte skulle bli lika spännande... Det kan väl inte de unga bönderna rå för, att de fick mest brev... Det var ju en bonde från Dalarna, en 28-årig spannmålsbonde som bor helt fantastiskt vackert vid Dalälven (jag vet). Men om man nu som han ser väldigt bra ut, har ett storjordbruk och bor otroligt bra,varför har inte han hittat nå´n tjej? Kan det bero på att han är bonde? Kanske han träffar den rätte nu, när de får vara med i tv.... Jag personligen skulle aldrig ställa upp på ett sådant program, men jag kan inte neka till att det är roligt att titta på. Det var ju också en bonde som endast var 24 år och grisbonde från Laholm, han var så oskuldsfull och så nervös kraken att jag tyckte synd om honom. Hoppas, att det är seriösa tjejer som skrivit till honom, man vill inte, att han ska bli sårad. Läste i tidningen att han aldrig haft en kvinna, ska det vara nå´t att skriva om? Får väl hoppas för hans del då att han får sin kvinna nu.... Nej, nu har jag svamlat klart för i dag. Ha dé! / tant raffa
...det känns lite bättre!! Kan inte låta bli att faktiskt bli heligt förbannad på mig själv, som aldrig lär mig någonting!! Det som känns lite bättre är, att svullnade i höger knä/ben börjar så sakteliga klinga av, det tar några dagar till, sedan så är det som vanligt igen. Det värsta är stelheten, jag gjorde ju illa vänster fotled också så när jag går ser jag ut som om jag skitit på mig...... I morse tog det tid att ta sig ur sängen, maken ringde från England medan jag höll på och djävlades och när han tyckte synd om mig, ja, då började jag "ula och grina" förstås...men, det var ingen idé att fortsätta " ula och grina" för inte sjutton kom jag upp lättare för det. Jag är fruktansvärt högerhänt, kan inte göra någonting med vänster, ni kan ju tänka er ett toalettbesök....ja, jag stukade höger handled (också)... Men som sagt var, det är lite bättre och skam den som ger sig, i morgon bitti går det säkert som en dans att ta sig ur sängen! OCH jag ska använda kryckor, jag har ju ett par fina blåa som jag investerat i eftersom de gråa man får från landstinget är så hiskeligt fula, måste jag använda hjälpmedel då ska de tamejsjutton vara snygga också... ( Har hört, att det ska finnas blommiga också...) Nu ska byrackan få rasta sig själv i trädgården inför natten. Ha dé ! / tant raffa
En gift kvinna i sina bästa år (60) med två barn och fem barnbarn.
Bor i Dalarna, närmare bestämt i Falun, förtidspensionär men glad ändå...
Står för allt jag skriver i MIN blogg, passar det inte , så finns det ju alltid andra bloggar att läsa...
