Tant Raffa

...tjugo år är det idag sedan jag och maken träffade varandra!

Alltså....20 år!!

Kan inte fatta vart tiden tagit vägen, det bara schwischar till så har det gått en massa år!

 

Tänk, att han "ville ha mig", jag som i "hemgift" hade två barn, en hund och en rostig Fiat..

Men, vi har haft det bra i tjugo år, väldigt bra faktiskt, fast det var vissa som hade sina funderingar, funderingar som jag aldrig förstått..

En utav dem, det var makens dåvarande chef, som ringde på kvällen då vi gift oss och "gratulerade", sa till mig att..."ja, du vet väl vad det innebär att vara gift med en resemontör, det brukar i regel sluta i skilsmässa"!!

Är det konstigt, att jag efter det samtalet avskydde denna person?!

 

Men som sagt, tjugo år...det är det längsta jag varit "ihop" med en person och jag hoppas och tror ju att det kommer att bli minst tjugo år till, för makens före detta chef, han fick tji han!

 

Sedan sist jag var ut på bloggen så har det varit begravning, en dag fylld av sorg och kärlek.

Konstig känsla då man är så ledsen, men samtidigt glad över att få träffa alla sina syskon på en och samma gång, det är konstigt det är...

Är så tacksam att jag fick dela den här dagen med min bror och hans familj, känna, att vi verkligen finns där för varandra, i glädje och framförallt i sorg.

 

Idag har min stora kunglighet Elliot åkt till Katrineholm på tävling, eller...han tävlar i morgon och ligger på hotell i Vingåker inatt ("finns det hotell i Vingåker" undrade han) och jag kommer att vara skitnervös hela dagen imorgon!

Håller alla tummar och tår!

 

Ha dé!/ tant raffa