Tant Raffa

...att finnas där för barn/barnbarn..

 

Läste ett inlägg på FB där en tränare i någon form av idrott "efterlyste" föräldrarna till barnen h*n tränade varje vecka.

Det kunde gå flera terminer då h*n inte såg skymten av någon vuxen överhuvudtaget och det är för mig obegripligt!

Ställer man inte upp för sina barn??

Jamen, hur kul kan det vara, att aldrig få tillfälle att visa upp vad man lärt sig?

Jag kommer i allra största mån åka på alla danstävlingar, spelar ingen roll att det är drygt med de "handikapp" jag har, det är så kort tid det handlar om och jag vet, att både Elliot och Elvira är glada då jag/vi finns där.

Ture, han tränar ju-jutsu tillsammans med modern och när det är dags för någon form av uppvisning/gradering, då kommer jag att sitta där på första parkett!

Det är ju SÅ viktigt  för dem!

 

Ute är det höst, ingen sån där fiiiin höst som jag vill ha, utan en regnig och skittråkig sådan!

Vill ju inte vara ute med Elfrida i regnet precis, fast jag har ju regnponcho och paraply om det så är, men det är absolut inte skönt!

Det har inte blivit många turer den här säsongen, men jag väntar gladeligen till nästa säsong, då kommer jag ju att gliiiiida runt men min nya Elfrida (ja, den kommer också att heta så, för alla vet vad jag menar då jag säger Elfrida) och det ska bli jätteroligt!

 

Äldsta dottern var på utvecklingssamtal för Elliot igår och hon var så stolt och glad då de gick därifrån!

Han ligger väldigt bra till i alla ämnen och "jobbar" ;) som "extralärare" på mattelektionerna mellan varven och pojken funderar redan på att han ska läsa naturvetenskaplig linje med inriktning matematik på gymnasiet!!

Måste komma från faderns gener ;)

Han har liksom "hunnit ifatt" sig själv och känner förmodligen lugn och harmoni i vardagen och har som sagt hittat rätt i och med dansen och ingen kan ju bli lyckligare än en (höns) mormor.

 

Maken, han är heligt förbannad över vädret!

Det regnar ju var och varannan dag och det jobb han håller på med nu innebär att vara på en ställning ett x-antal meter upp på ett hus och ställningen blir snorhal då den blir blöt, så för säkerhetens skull blir det inget jobb då det regnar.....

Men, man kan ju inte styra vädrets makter precis...

 

Jag, jag mår väl "sådär"....ingen lätt höst som sagt var, vädret gör att jag får svårare med allting, men det är väl bara att tacka och ta emot antar jag.

 

Morris, han har det bra han..

En stoooor välmående hankatt som älskar sin husse (och matte) och som kommer in varenda kväll då han tycker att matte ska gå och lägga sig, husse är ju kvällstrött eftersom han är uppe före klockan 5 varenda (jävla) morgon, vardag som helgdag!

Han kommer in genom kattluckan, hoppar upp på bordet bredvid datorn, spänner sina ögon i mina och så "pratar" han!

Han ger sig inte förrän jag släckt överallt på nedervåningen, gått en trappa upp till toan och han följer med mig in dit, sitter och gör "kvällstoalett" medan jag kissar, tvättar mig och borstar tänder, sen så går han ner för trappen, stannar på halva, jamar och jag ska svara (ja, inte jama) och sen går han ut igen!

Rolig katt det där!

 

Ja, så är det i vår familj!

 

Ha dé!/tant raffa