På tal om...
Kategori: Allmänt
Det var när min käre make hade jobbat 30 år på samma företag och de premierades med guldklocka och "blåhallenbesök"..
Det var ju en upplevelse alltihop, vi blev hämtade med taxi på morgonen hemma till tåget och när vi kom fram till Stockholm så checkade vi in på Radison Hotel vid centralen och det var ett bra hotell.
Vi blev "bussade" till blå hallen och det var såå fiint..
Det var en ceremoni där jubilarerna blev tackade och fick sin jäkla klocka (det tog en väldigt lång tid må ni tro) och sedan fick vi sätta oss till bords för att bli serverade mat.
Jag kan inte säga, att det var nå´n bra mat, det smakade inget egentligen, för de hade nog sprungit förbi med allt vad kryddor heter...
MEN...det var en trevlig "sak" att få ha varit med om, det lär väl inte bli någon mer gång.
Förresten, det var dans till Leif Kronlunds orkester och det var inte fy skam...
Det var en trevlig kväll faktiskt, man fick klä upp sig och känna sig lite speciell för en gångs skull och man blev ju mätt också.
Tänkte på det, när jag läste Liza Markluns, Nobels testamente, när hon beskrev interiören vid blå hallen, ja då visste jag hur det såg ut, det var ganska roligt.
Nu har de väl snart sänt färdigt på tv från blå hallen och Nobelfestan, det har ju varit sändningar hela dagen och jag antar, att det varit massor som tittat, det brukar ju dra storpublik Nobelpriset.
Själv har jag knappt tittat, tycker att det är så tråkigt..
Nej, nu är byrackan och jag uppe på "övertid" igen, ska släppa ut honom på "nattpinken" och sen bära upp honom till övervåningen, för att där bädda ner honom i husses säng, så att han har det riktigt varmt och gott till natten...
Byrackan, han om nå´n, kan konsten att njuta..
Ha dé! / tant raffa