...det är när det ordnar upp sig för någon man tycker om.
Jag har en kompis, det är faktiskt min allra bästa kompis och hon har en son.
Denna sonen kom i dåligt sällskap när han var tonåring, mest beroende på att han var för snäll och "lättledd".
Det var många gånger vi slet vårat hår i förtvivlan, ringde till polis och soc. men det fanns aldrig någon hjälp att få.
Alltså fick hon dra hela lasset själv (jag fanns alltid där) men, yttersta ansvaret fick hon alltid ta och någon hjälp från fadern fanns inte att tänka på.
Sonen gick det väldigt illa för ett tag, han har aldrig gjort någon än sig själv illa, men det är ju så, att det drabbar även den övriga familjen.
Men....nu har allting ordnat upp sig för honom och jag är så stolt! Han har en underbar fästmö och en bedårande liten dotter som är nio veckor, han jobbar och sliter för sin lilla familj och han mår så bra.
Var och hälsade på hans mor i kväll och då kom de dit och jag blev alldeles varm inombords när jag fick se den lilla familjen.
Jag och min man har alltid trott på honom, vi har sett vilken kapacitet han har och nu har han verkligen bevisat att han kan!
Jag är också så glad för min kompis skull, hon är så lugn och harmonisk nu att det är en glädje att se.
Oh, vad jag gillar er!
Ha dé / tant raffa