...häftigt egentligen..
I dag har en utav mina småsystrar kommenterat på min blogg.
Ja, vad är det för häftigt med det då??
Jo, jag har nog nämnt i förbigående till henne att jag har en blogg, men det har liksom inte blivit nå´t mer sagt om det, jag brukar kolla hennes blogg varje dag och kommentera när jag känner för det.
Nu hade hennes dotter upplyst henne att jag har en blogg och det tyckte jag var ganska så kul..
Min lillasyster, hon bor i Eskilstuna (som alla mina syskon, fyra stycken) och hon föder upp Golden Retrivers, jaktgolden kallas de visst och de är jättehäftiga!
De är så pigga och "glada" och framförallt så är de arbetsvilliga.
Hon är sååå duktig med sina hundar, jag är full av beundran, att hon bara orkar...
Nu blir det på nå´t vis lite press på vad man kan skriva känner jag..nej, va f-n det här är ju min blogg och jag skriver väl vad sjutton jag vill...eller hur??
Jag har ju aldrig haft de tankarna förut så varför ska jag få de nu...
Jag har ju skrivit precis som jag har känt hela tiden och jag kommer att fortsäta med det, annars så är det inte tant raffas blogg längre.
Byrackan och jag har varit barnvakt åt prinsen och prinsessan och vi är nog lika slut båda två.
Prinsessan, hon fullkomligt ääälskar byrackan och han älskar henne också, men han vill nog inte bli nerbäddad bland kuddar och filtar hela tiden...hon kan faktiskt bli ganska så...(pain in the ass)
Prinsen, han har aldrig haft samma brinnande intresse för byrackan som prinsessan, men han älskar ju byrackan förstås och han är inte så påträngande, tack och lov....tycker byrackan!
Nu ska vi, byrackan och jag gå till sängs, som vanligt med en god bok och den här gången med Helen Tursten, Eldsdansen..
Ha dé! /tant raffa