....attan var det när jag var ute med byrackan..
Det är ju "tur", att man är handikappad så att man behöver kryckor.
På så vis har man stöd och "pigg" så att man kan hantera halkan..
Det är inte roligt i början, när man ska vänja sig att gå där det är halt, man får ju träningsvärk både här och där.
Byrackan, han gillar inte heller halka, ännu mindre nu när han ändå är lite "fumlig".
Vi var ute i skogen och gick en stund, där var det ganska mycket snö kvar faktiskt och där var det mindre halt.
Det har varit en strålande dag här i dag, man får passa på och utnyttja det som finns kvar utav hösten för snart är det snö och bitande kallt.
Det enda positiva med det är ju att det inte finns mygg, knott, getingar, tvestjärtar och fästingar...
Har egentligen inget emot vintern, det är bara det att byrackan inte vill vara ute då, för han fryser om sina tassar och får kramp nästan direkt.
Här där vi bor (Dalarna) kan det vara smällkallt flera veckor i sträck och det gillar inte vi (byrackan och jag).
Nej, nu ska jag ta och hänga lite tvätt, man kan ju inte sitta vid datorn hela tiden........
Ha dé! / tant raffa