..från djursjukhuset..
Byrackan, han har genomgått en rejäl undersökning utav världens goaste veterinär.
Hon var otroligt noga och hon tyckte, att byrackan var en väldigt stilig äldre gentleman.
Att han "är som han är" trodde hon beror på en neurologisk skada, inte vestibulärt syndrom som de trodde från början.
Anledningen till det är, att byrackan är "sned" åt ett håll med huvudet,men så går han åt andra hållet...det som betecknar vestibulärt syndrom är att om de är sneda så går de åt det håll de är sneda åt..dvs. de går som i en cirkel..
Byrackan hade också ett svagt blåsljud på hjärtat, men det var inget allvarligt.
Han är ju stendöv, har starr och ser väl inte så där knivskarpt längre, men han är ju gammal och det är ju bara att gå till en gammal människa, vad har inte den för "problem"..
"Kisseriet", det kan bero på den neurologiska skadan trodde hon och det hoppas jag att hon har rätt i.
Nu så ska byrackan få trippeldos med cortison i tre dagar, därefter dubbel dos i en vecka och sen får vi se...
Alltså...jag måste väl vara den mest "blödiga" matte som finns, veterinären hann inte mer än fråga mig hur det var med byrackan förrän jag blev alldeles tjock i halsen och tårögd..
Jag ville ju veta, om byrackan lider på nå´t vis, gör han det så har vi kommit överens om att inte förlänga hans lidande genom att vara egoistiska, man måste ju vara realist, hur ont det än gör.
Nu trodde inte veterinären att han lider eller har ont för han visade inga tecken när hon bände och hade sig.
Alla som känner till whippets, vet hur de kan skaka, folk tror ju att de fryser bara för att de kan skaka så dant..
Nu är det så här, att byrackan, han gillar INTE att vara på djursjukhuset och där kan jag lova att han skakar..
Det gäller som matte, att vara "nypinkad", ja, matte alltså...för byrackan han vill sitta i mattes knä när vi väntar på veterinären och vi fick vänta i tjugo minuter..
Sammanfattat idag..Byrackan har inte ont och lider inte på nå´t vis, han är gammal och med åldern så kommer det olika krämpor.
Att han "kissar på sig" får man väl hoppas beror på att han har känslobortfall på grund av det neurologiska, ja, vi får väl se..
Det som känns skönt, (det låter kanske konstigt och dumt) det är att byrackan är gammal och det kan man inte göra nå´t åt utan bara göra som veterinären sa, låt honom ha en bra sista tid i sitt liv, han kan finnas kvar länge än, men det kan också bli andra "skavanker" som man får ta vart efter de eventuellt kommer.
Nu ska byrackan och jag mysa lite för att senare på eftermiddagen hämta de små vilddjuren på dagis.
Matte/mormor ska göra potatisplättar, det gillar de alla älsklingarna.
Oh, det känns skönt just nu, det är inte lätt att ha gamla djur..
Ha dé! / tant raffa