...så långt ögat kunde se...
..Var det i morse när vi vaknade byrackan och jag.
Det var så otroligt vackert ute, det hade kommit två decimeter under natten.
Fick ta på mig "storstövlarna" när jag skulle hämta in tidningen och sedan var det bara till att ut och skotta!
Jag tycker att det är skönt med lite snö, ska det vara vinter enligt almanackan, ja, då ska det också vara snö.
Lillprinsen och prinsessan var hit med sin mor på eftermiddagen och vi var ute och gjorde en snögubbe, två snölyktor och så skulle vi göra en häst, men det blev Baloo i stället..
Det var så skönt ute, vi skottade lite och så kastade vi snöboll på varandra, det tyckte nog barnen var roligast.
Vi fikade också, lussekatter och varm choklad, det var populärt vill jag lova.
Byrackan, han delar inte vår förtjusning över snön, han skulle helst gå i ide om han fick och vakna upp i vår nå´n gång.
Det är roligt att se, att han blivit så mycket bättre på bara dessa dagar, det känns faktiskt skönt att bli utskälld utav honom, det har varit dåligt med det på sista tiden.
Han är också mer alert, han gör faktiskt sattyg emellanåt (igen) och ingen blir ju gladare än jag, för det är ett sundhetstecken.
Han äter som en häst, men det beror på cortisonet och risken att han ska bli tjock, den är nog minimal..
Jag har bara sett en tjock whippet i hela mitt liv, det var en gammal tant som hade en så överviktig whippet att jag var tvungen att fråga vad det var för sorts ras...
Det fanns inte tillstymmelse till bröstkorg på hunden utan den var jämntjock, såg nästan ut som en hushållspappersrulle, stackars hund.
Nej, nu ska jag ta med mig byrackan ut, han vill väl inte för det blåser och så är det ju snö!!
Jag får väl dra ut honom i kopplet, väl ute så går det ju bara bra.
Ha dé! / tant raffa