....i kontakt med djursjukhuset och pratat med en veterinär.
Hon trodde, att det var "vestibulärt syndrom" som byrackan hade.
Det är någonting som drabbar mest äldre hundar och som ofta kan vara övergående.
Det är en funktionsnedsättning i innerörat och det drabbar balansen och hunden kan bli "sned".
Eftersom inte byrackan verkar lida utav sin situation så tyckte veterinären inte att det var någon idé att vi kom dit, det finns inga prover man kan ta, skallröntgen, men det gör de bara i Uppsala eller Strömsholm.
Men, om det skulle vara så, att jag märkte att byrackan led på något vis, ja då var jag välkommen.
Det känns ganska skönt att ha ett djursjukhus så nära, speciellt då de har jour dygnet runt.
Jag måste ju säga, att det har varit en konstig helg, man har slängts mellan hopp och förtvivlan hela tiden.
Ena stunden så har byrackan varit så sned, att han knappt kunnat stå...andra stunden har han varit hur pigg som helst och faktiskt skällt ut mig tillochmed...och så har det hållit på....
Men, det känns skönt nu när jag pratat med veterinären, man har fått ett namn på det "sjuka".
Det är ju så med en själv också, när man väl får reda på att det man för tillfället lider av har ett namn, ja då blir det mer "hanterbart".
Veterinären sa också, att det finns hundar som får det här(vestibulärt syndrom) och som blir helt bra och att det finns de hundar som lever många år efter att ha drabbats men inte blir helt återställda.
Vi får hoppas på det bästa..
Nu ska byrackan och jag gå en liten promenad, det blir inte så långt, men han får ju göra ifrån sig i alla fall.
Ha dé! / tant raffa