...mormors lille prins..
Han är så ljuvlig att mitt hjärta bara svämmar över, det är en sådan lycka, att ha barnbarn.
Nu sover ju han mellan mormor och morfar och det kan ju bli liiite trångt eftersom prinsen far runt som en kardanaxel under sömnen...men, den som tycker att det är värst är ju byrackan för han tror att det bara är han som ska få ligga under täcket..
Vi låg uppe i sängen prinsen och jag, vi läste bok och sedan så låg vi och diskuterade länge om vad som gör en glad.
Jag sa, att han och hans syster gjorde mig glad och att det fanns flera i familjen som också gjorde mig glad.
Sedan pratade vi om att älska de omkring oss, jag sa, att det finns vissa som jag älskar och så finns det dem som jag tycker om.
Att förklara skillnaden för en femåring kan vara ganska så svårt...det har jag erfarit i kväll, men jag tror, att han förstod vad jag menade (till slut).
Jag har ju alltid varit så faschinerad utav barns logiska tänkande, skulle önska att jag själv kunde tänka lika logiskt men jag är väl för gammal..
Nu ska jag snart gå och lägga mig och det ska bli sååå mysigt!
Att ligga där och höra hans andetag, det ni, det är lycka!
Och att sen vakna i morgon bitti och slå upp ögonen och få se prinsens vackra ansikte, det går inte av för hackor...
Ha dé! tant raffa