...har vi här hos tant raffa nu på morgonen.
Byrackan, han höll på att skrämma slag på mig nu i morse...
Skulle rasta honom och hade gått ca. 10 meter då han började att krampa i alla fyra tassarna och innan jag hunnit lyfta upp honom så LÄGGER han sig raklång i snön!!! (Han hade inget "täcke" på sig)
För den som inte vet hur en whippet är, kan jag tala om att det som han gjorde, det kan man nästan likna med att en nakenhund skulle göra samma sak...
Jag lyfte upp honom och han var så konstig, jag trodde nästan att han fått en stroke utav chocken av att krampa på det viset.
Kan tala om att det var många tankar som flög genom mitt huvud innan vi kommit hem, ja, det var verkligen otäckt.
Nu ligger byrackan i "sin" soffa, på sin fäll och sin pläd och han har "tinat upp"..
Att han krampar i tassar och ben, det är inte ovanligt när det är kallt ute, men han har aldrig betett sig som han gjorde i dag.
Förresten, i dag är det tre år sedan jag tog mitt sista bloss och sista prilla!!
Ja, det är ju tre år sedan jag hade hjärtinfarkt också förstås....
Men, jag måste säga, att det har gått jättebra att vara utan nikotin, jag har aldrig använt nikotinplåster eller nikotintuggummi utan det har gått bra ändå.
För min del, så har det mest varit psykiskt, i början så kände jag ibland att jag skulle kunnat mörda för en cigarett, men då var det bara att ta det lugnt, för efter några sekunder så gick "suget" över.
Det som var jobbigt, det var ju det att man var så van att ha den där ciggen mellan fingrarna, jag hade ju rökt i 37 år!!!
Men, nu är jag nikotinfri och har fått ett väldigt bra luktsinne, väntar fortfarande på att smaksinnet ska bli bättre, men det kanske beror på alla medicinerna som jag äter, att det inte är så bra, eller så är det bra utan att jag tänker på det....
Skit samma, det är skönt att vara rökfri (och snusfri), de pengar som jag sparat på att inte behöva köpa cigaretter, de har jag spenderat på mina barnbarn i stället.
Jag kan förstå de som inte klarar av att sluta röka, men jag hade att välja på...att fortsätta leva och få vara en del i mina barnbarns liv eller att fortsätta röka och kanske inte klara fler infarkter...ja, valet var inte så svårt för mig...
Min käre make, han både röker och snusar och det gör mig ingenting, det är upp till honom hur han vill göra, skulle aldrig falla mig in att kommentera hans val.
Nej, nu ska jag ta och hänga lite tvätt, det är ju inte roligt precis, men det måste ju göras...
Ha dé!/ tant raffa