...var det att sova alldeles själv i huset för (nästan) första gången. Byrackan, han var ju alltid hemma med mig, förutom när jag låg inlagd och opererade bort kvarglömda dränageslangar i benet, då han var hos yngsta dotern i Gävle i två dygn.. Ingen byracka att bära upp och ingen att bära ner igen i morse och jag lovar...det är tyst... Helt automatiskt så kollar man vädret...är det fint så att byrackan överhuvudtaget vill gå ut.. Man kollar och har så gjort hela tiden om det finns friskt vatten i hans skål, den har varit borta i tio dagar nu... Ja, det blir väl bättre, men gud så tomt och trist det är. Dagen i dag, ja, vad ska jag hitta på... Tror, att jag ska åka till polisen och fixa ett nytt pass, det gamla gick ut i juni.. Skyllde ju på byrackan och att jag inte hade nå´n hundvakt för att "slippa" åka utomlands, men vad ska jag skylla på nu..? Alltså, jag kommer väl inte undan utan jag lär väl skaffa ett nytt pass... Solen skiner här hos mig i dag också, det är ett par grader varmt och snorhalt på gatan utanför, bäst att man tar det försiktigt när man kliver utanför dörren. Nej, det här duger inte... Ha dé!/tant raffa