...är inte så roligt ibland, det betyder inte att det måste vara i pricip "världskrig" för att man kan tycka att det är jobbigt... Det kan ju finnas små vardagshändelser som i någon annans öga blir till något enormt, allt handlar ju om hur var och en uppfattar saker och ting.. Jag själv är en människa som faktiskt är jäkligt lyckligt lottad då det gäller mycket! Jag har två döttrar, som bara tillför mig positivitet, de har de underbaraste underverk som finns, ja, alltså mina barnbarn...och jag vet, att mina barn, de skulle aldrig tänka tanken att inte göra allt sitt bästa för de sina (det innefattar nog mig och maken också). Maken ja.. Han kom in i våra liv 1996-97..Yngsta dottern tog studenten och maken, som då fortfarande figurerade "sådär" var just då i Flensburg (Tyskland och jobbade) han lämnade mig ett kuvert, ett kuvert som var ett "bidrag" till dotterns student och bidraget var 4000:-!!! Det var mer pengar än jag någonsin fått utav någon och han sa bara, att...eftersom inte fadern verkar ha möjlighet att stötta dig och flickorna, så gör jag det och just det, det visar vilken otrolig man han är! Visst har han sina "sidor", dessa "sidor" som nästan kan driva mig till vansinne ibland, som gör mig övertygad om att han MÅSTE lida av ADHD eller DAMP av nå´t slag..... Men, jag älskar denne man så otroligt mycket och när det är så, att man "måste" dela dygnets timmar tilsammans, ja då kan det bli liiite...ja, ni vet... Men, det är bara att rycka på axlarna och inse, att jag har det bra och framförallt, han har det jättebra! Nu i kväll har vi efter middagen varit upp till äldsta dottern och hon har bjudit på drinkar och det var inte sån´t man spottade tillbaka i glaset.. nejdå! Gôtt var de och jag tycker det är så roligt, att vi kan umgås just på det vis vi gör och jag tackar gud att hon är som hon är och att lillasyster är som hon är...alltså, mina underbara tjejer!!!! Om ni bara visste, hur mycket jag älskar er!! Ha dé!/tant raffa