Tant Raffa

Välkommen till Tant Raffas space i rymden. Här skrivs det om allt och inget men alltid med en stor dos av humor och ironi!

För 35 år sedan, nästan exakt på klockslaget...

Kategori: Allmänt

...sa min moster, efter att ha spått mig i kaffesump att, "du lär nog åka hem nu ikväll, för jag ser ett lindebarn väldigt nära och en uniformsmössa långt bort"...
Jamen... jag åker  i morgon, har ju köpt biljett till tåget som går 12.34 och det är lugnt, jag ska inte föda förrän i slutet av juli, närmare bestämt den 22:a..
Hade varit i Eskilstuna under pingsten eftersom min fästman låg i lumpen just då och han tränade för fullt inför kortegen han skulle rida i under kungen och Silvias bröllop och det var så tråkigt att vara ensam hemma i Falun så jag tog min hund och åkte ner till E-tuna och min familj.
Nu blev det så, att klockan 11.05 dagen efter att jag blivit spådd så gick fostervattnet!
Ringde förlossningen för att få höra, om jag skulle hinna hem till Falun innan det var dags att föda...
Kom upp till BB, där blev jag undersökt av en barnmorska som sa, "friskt vågat hälften vunnet", det är öppet tre centimeter...
Efter att hon sa det fick jag min första värk,  jag har för mig, att det var omkring 11.30 någon gång och efter det, då gick det undan!
Klockan 12.29 gratulerade samma barnmorska mig till en välskapt och frisk liten dalkulla!
Jag fattade ingenting till en början, allt hade gått så fort!
Jamen, jag hade ju knappt hunnit komma in på förlossningen förrän det var klart!
Hon var liten min lilla prinsessa,  hon var ju 5 veckor för tidigt född, men helt utvecklat allting så vi var bara kvar på BB i en vecka (men det var vanligt att man var där minst en vecka efter alla förlossningar på "den tiden"), vi fick åka hem då hon kommit upp i 2,5 kilo i vikt ( det gjorde hon då jag vägde henne i en fullspydd filt, man var ju tvungen att "fuska" lite..)
Dotterns far låg ju i lumpen och fick faktiskt permission och kunde hälsa på då dottern var tre dagar, men det var inte så jäkla självklart att han skulle på permis, de låg ju i hårdträning inför den där förbaskade kortegen..
Vi var kvar i E-tuna en vecka efter att ha "släppts ut" från lasarettet och det var ganska skönt, hade ju hjälp med hunden och fick ju lite goda råd angående amning och sådant som följer med automatiskt...
Amningsråden var ju bra, ammade dottern till hon var 18 månader....
Tänk nu, att detta lilla förvarslösa barn fyller 35 år i morgon!
Tänk, att JAG har lyckats att fostra henne till den hon är idag, för det är ju så, att det är VI föräldrar som lägger grunden till våra barns liv och jag har varit ensam så länge med dem att jag tar åt mig hela äran då det gäller mina barn!
Låter kanske stöddigt, men jag är en stöddig typ!
Det absolut värsta med att hon fyller 35, det är ju att JAG blir så jäkla gammal!
Mammas lilla "Uttmo"...
Ha dé!/tant raffa

Kommentarer


Kommentera inlägget här: