...på en och samma kväll, det hör inte till vanligheterna!
Den första handlade om en man i Danmark som hade ALS, en sjukdom som jag personligen anser vara det absolut värsta man kan drabbas av...
Här i Sverige innebär sjukdomen att man till slut kvävs till döds eftersom du inte har möjligheten att kunna andas själv, men i Danmark har man som drabbad möjligheten, att få respirator och på så vis kunna få vara kvar i livet och kunna uppleva sina barn och barnarn.
Kan med enkla ord säga, att det är avsevärt krångligare att få den hjälpen medan man lever och kan ha någon nytta av den...
Andra dokumentären handlade om Stulet liv och barnhemsbarnen som for så illa..
Det handlade ju mest om Kent Sändh, eller Rustan som han egentligen hette och det namn som min make kände honom på, det var på den tiden maken jobbade som "plit" på Långholmen..
Jag kan inte förstå, vad det är som har måste ha hänt mig då jag vistades på barnhem, vistelser som var fler än en gång,  som jag tydligen har förträngt, för tårarna rinner utan att jag ens märker det under programmets gång och mest då det visas bilder från sovsalarna och spjälsängarna, vitmålade sådana i stål...
På småbarnsavdelningen, där mina småsystrar sov, där stod spjälsängarna i välordnade rader och rostfria pottor stod på rad och där satte man ner de små liven för att då, då var det kollektivkissning eller kollektivbajsning, alltid på samma tid, vareviga dag!
Förresten så har jag ett intyg från läkaren på barnhemmet, att jag var inte dummare i huvudet än de andra...
Ja, han hade ju uttryckt det på en riktigt fin svenska, som betydde, att jag var inte sjuk i huvudet i alla fall!
Åh, så fruktansvärt tragiskt, att man inte som mor har ekonomisk möjlighet att ta hand om sina barn utan barnaVÅRDSnämnden tar barnen ifrån modern och sätter barnen på barnhem istället för att gå in och se till att det finns boende, mat och kläder...
Jag blir så ledsen...
Har ju skrivit det förr, men jag är övertygad om att jag har farit illa och jag tror att det kan vara väldigt illa på barnhemmet, men att jag har förträngt det.
Vet inte hur mina fyra syskon känner, men vi är alla olika...
Jättebra dokumentärer var det i alla fall!
Ha dé!/tant raffa