Tant Raffa

...över hur slö jag är när det gäller min blogg..

 

Har väl inte så mycket att berätta antar jag, det är väl därför jag skriver så sällan.

 

Nu drar det ihop sig till flytt för äldsta dottern, det kommer att ske till helgen och hon packar för fullt!

Det finns ju liksom lite att packa då de är sex personer i hushållet..

 

"Personen" är borta på jobb, någonstans på nordsjön och kommer väl hem i mitten på december, maken ska troligtvis till England och jobba, väntar besked vilken dag som helst, så det blir mycket för oss som finns kvar runt dottern, men det ordnar sig!

 

Twinsen, Wilgot och Julius, de är jobbiga just nu!

De har kommit på hur man klättrar!

Ja, inte en lugn stund kan jag tala om och det där med att klättra upp i fåtöljer och ställa sig på armstödet, det är roligt det!

Hjärtat i halsgropen, det har man hela tiden!

 

Förkylda till max har de varit ett bra tag, men det är väl dagisbacillerna antar jag, fast de är pigga ändå (som sagt) och är högt och lågt, mestadels högt!

 

Har lite dåligt samvete då det gäller de större små kungligheterna Elliot och Elvira, de hade julbazar på sin skola igår och jag kände att jag inte orkade gå dit, ville absolut inte trängas bland en massa folk och jag vet att farmor och farfar var dit (träffade dem tidigare under dagen och pratade om det) så de behövde ju inte känns sig övergivna och jag är ganska säker på att fadern med familj var dit.

Dottern stannade också hemma, att åka dit med "Snoris" och "Boris", det hade inte varit någon höjdare..

 

Maken är ju ute och går med en kompis varje vardagsmorgon och de har med sig kompisens dotters hundar, en greyhound och en lurcher (stor blandrasvinthund).

Igår så slet sig lurchern när hundarnas husse var ute med dem och hunden sprang ut framför tåget och avled omedelbart!

Förmodligen var det så att den hade fått syn på ett rådjur, det finns massor av dem här där vi bor, behöver oftast bara titta ut så ser man ett eller flera..

Vinthundar jagar ju med blicken och just rådjur är extra roligt!

Ledsamt var det, men tur ändå att det gick så fort och att stackarn slapp lida.

Tomt tyckte maken att det var i morse då de bara hade en hund med sig och hade det inte varit så, att dotterns hund (råtta) Naala var så stöddig mot andra tikar så skulle hon kunna få följa med på promenaderna, men se, det går inte med den lilla "kaxbrittan"!

 

Tänk, imorgon är det 1 år sedan Morris kom till oss!

Så fort det har gått!

Vilken tur vi hade, att han valde just oss, världens goaste,snällaste katt!

Tillför oss så mycket varenda dag, inte bara kärlek utan råttor och fåglar och sånt...

Glada är vi över att han finns och att han är vår!

 

Ha dé!/tant raffa