Tant Raffa

...är jag!

 

Ja, jag tjatar ju om mitt sår på benet, men jag är ju så glad över att det äntligen börjat gå åt rätt håll!

Det tar alltid lång tid för sår att läka fram på underbenet, för där har vi väldigt tunn och "skör" hud och som min sköterska säger, "envist sår det här, lika envist som den som har det"...undrar vad hon menar med det?!

Jodå, jag är envis, som synden enligt många och som en åsna enligt andra!

 

Jag tål ganska mycket, både smärta och skitsnack, men nu har jag satt ner foten och det rejält!

En släkting (inte på min sida) skrev på facebook, på sin egen sida, en sida jag hade tillgång till, att "denna personen (jag) inte hade alla hästar i stallet" eftersom jag tidigare hade tagit bort vederbörande som "vän" på FB men efter att denne tjurat och bett om att få bli "vän" igen så...

Men, jag accepterar ju inte att bli i princip idiotförklarad och undrar faktiskt varför man vill ha mig som "vän" överhuvud taget?!

Fy f-n va jag är trött på inbicilla jäklar!

Om maken vill ha kontakt med denna släkting så inte gör det mig nåt, jag kommer ju aldrig att umgås igen, det är nåt som är säkert!

Fast, jag vet ju att maken tycker det är för bedrövligt att hans fru blir idiotförklarad utav någon som anser sig själv vara störst, bäst och vackrast!

Tycker lite synd om den personen, att aldrig fått lära sig att ta konekvenserna utav sitt handlande, det blir ju så här då, måste tillskriva föräldrarna det misslyckandet.

Tråkigt att det ska bli så här, men jag accepterar inte hur mycket som helst, släkt eller inte, spelar ingen roll!

 

Nog om det..

 

Nu är det inte höst längre, inte enligt mig i alla fall, nu är det "förvinter" för nu är det november!

Mulet och grått, eller mörkt rättare sagt, måste ha lyset tänt hela dagarna och i morgon ska det visst vända och det kan finnas risk för snö, men det gör inget, då blir det ju i alla fall ljusare.

 

Få se, om maken åker över till England och jobbar en kort sväng.

De var visst nåt som gått sönder och maken fick ett telefonsamtal för några dagar sedan, få se då om det blir resa för hans del.

Han gillar ju att jobba där, trevliga människor och England är ju alltid England, underbart!

Vi gillar landet lika mycket maken och jag, finns inget som slår den engelska landsbygden och alla små pittoreska byar och alla mysiga pubar..mmmmm, lovely!

Men som sagt, få se om det blir resa av...

 

Ha dé!/tant raffa