Tant Raffa

....brukar man säga...

 

Idag har jag varit till vårdcentralen och fått mitt ben omlagt igen och jag fick även svar på odlingen som togs i onsdags och som jag befarade så var det stafylokocker!

Ja, jag är inte förvånad, men blir ju lite deppig, men tänker samtidigt, att jag klarade tre (3) år med skiten förut så nog ska jag fixa det här också!

Fick inte antibiotika ännu, för läkaren som kollade var säker (?) på att det skulle bli mycket bättre bara svullnaden gått ner ordentligt och jag vet, att det är en väldigt bra läkare, inte den jag ska gå till sen, men jag känner igen honom från då när jag jobbade och var i kontakt med honom via mina vårdtagare (om M läser det här så är det han som byggde en kanot...)

Han tyckte att vi skulle vänta med antibiotikan eftersom den slog ut allt i min kropp under de år jag var tvungen att äta den och jag var och tog leverprov i gång i månaden, så pass stark var medicinen,  mina tarmar har inte åtrhämtat sig än så jag är ju tacksam om jag slipper medicinera...

Måste bara tala om, att på den VC som jag nu går till, där är de helt fantastiska!

De får mig att känna mig välkommen och enormt omhändertagen, bara en sån sak som att sköterskan smorde in mitt ben och masserade det innan hon la på nytt förband för hon tyckte det skulle kännas skönt och behagligt för mig...vilket det gjorde!

 

Det där med att det ena inte behöver utesluta det andra, det är att på måndag 29/9 ska jag skjutsa min absolut bästa vän till Avesta och lasarettet där, hon ska vara där till klockan 11 (tror jag) och jag har ändrat min klipptid för ändamålet och nu då, nu ska jag till VC för omläggning just den dagen!!

Hade fått en tid 9.45.....men jag sa som det var, att jag finns inte i Falun då!

Tänk, då fixade sköterskan så att jag får komma dit på "övertid"...alltså på en tid då de egentligen inte ska ha några omläggningar och det, det är service det!

Klockan 15.40 kommer jag att infinna mig vid Vårdcentralen, M och jag får ju en ganska lång dag tillsammans i alla fall.

Vill såååå gärna ha den där dagen tillsammans med henne, hon är den jag kan prata med, skratta med och gråta med och jag är så tacksam att hon finns kvar i mitt liv, vi har haft så otroligt roligt och även tråkigt tillsammans, hon är min absolut käraste vän!

 

Gruvar mig lite....

Nästa lördag, den 4:e fyller jag år och jag vill inte ha någon uppvaktning, känner att jag inte orkar, det känns som luften gått ur mig totalt och det beror säkert på benet, men inte bara fysisk smärta, jag har ju liksom "seglat förr" och vet ju hur lång tid det tar med läkning och så....

Min familj, alltså döttrar/mågar/barnbarn och M+E(ke....) och J och C är vad jag känner spontant att det skulle vara OK, att jag fixar det, men den som lever får se...

 

Ha dé!/tant raffa